Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, men en fullkomlig människa. Så som han
därborta», tillade hon och pekade på brodern.
Rudolf närmade sig. »Hvarför peka ni på mig?»
»Du blir prisad som ett mönster för fullkomlighet»,
svarade Delnitzky. »Du motsvarar det ideal, som din syster har
bildat sig för en — hur var det nu hon uttryckte sig —
fullkomlig människa.»
Rudolf skakade, med en suck, på hufvudet:
»Då måste jag ännu en gång upprepa motivet för mitt tal —
lefve framtiden — den skall frambringa fullkomliga människor...;
nu finnes endast fjärdedelen, åttondelen, hundradelen ...»
»Du går ej ens in på, att det finnes halfva?»
»Ack, halfhet i en annan betydelse, det påträffar man
endast alltför ofta. För att tala allvar, så har du en alltför
god tanke om mig, Sylvia. Du vet dock min uppgift, och
vet äfven, hur ringa förmåga jag hittills haft att fylla
densamma, du vet —.»
»Det är icke förmågan», afbröt Sylvia, »utan tillfället
som har fattats dig.»
»Också det. Jag hoppas, att det skall gifvas större,
vidare möjligheter, när min Fredrik vuxit upp. Hans
verksamhetsfält kommer att bli det tjugonde århundradet, och af
detsamma väntar jag mig mycket.»
»Du lefver i dag helt och hållet i framtiden, Rudi», sade
Delnitzky, »dit följer jag dig ej, ty det närvarande är mig
alltför skönt.»
Sylvia gaf honom en blick, hvilken hindrade honom att
fortsätta. Tydligen önskade hon icke, att Rudolf i detta
ögonblick skulle få veta, hvad det var, som så förljufvade
nutiden för Delnitzky.
I ett annat hörn stodo öfverste v. Schrauffer, doktor
Presser och pastorn och samtalade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
