Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredje november komme att äga rum på Brunnhof. Äfven i
damernas samtal blandade sig ofta ordet: »jakt». Om också
endast ett fåtal af dem aktivt, med bössa öfver axeln, deltog
i denna sport, så spelade densamma likväl en så stor roll i
sällskapslifvet höstetid, att den var föremål äfven för damernas
tankar och samtal. Husmodern, som ju skall sörja för
gästernas rikliga förplägning, anser detta ämne lika viktigt som
jaktherrarna själfva. »Hur mycket har skjutits?» är första
frågan, en artig värdinna ställer till de hemkomna jägarna, då
de före middagen äro samlade i salongen; på ett sätt, som
röjer det lifligaste intresse, tillfrågas därpå hvar och en enskild,
hur stort hans byte är. »Hur många har ni skjutit? Och
hur många ni?» Fransmannen och engelsmannen frågar man:
»Hur många har ni dödat?» Den sistnämnde tillägger helt
artigt, då han nämner antalet: »Oh, it was excellent sport.»
Sport? Alltså endast ett nöje? Nej, ingalunda. Man
uppfattar saken nästan såsom en plikt, såsom något, hvilket
man — på grund af ömsesidig rang och rikedom — är skyldig
sig själf och sina jämlikar. »Den första råbocken» gör ej
endast den unga grefvinnan strålande glad — äfven modern
berättar med stolthet för sina väninnor, att Gusti eller Fredi
nyligen skjutit sin första bock. När något sådant hände i
Marthas närvaro, blef hon tyst. Det stackars rådjuret 1 tänkte
hon då och äfven: Den stackars gossen! — ty om förintelsen
af ett oskyldigt lif skall anses utgöra målet för en mans
äregirighet, då . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
