- Project Runeberg -  Marthas barn /
81

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uttalat sitt »ja» och kände ringen på sitt finger, framstod
plötsligt för henne denna tanke: »Nu är jag Sylvia Delnitzky.»

Från läktaren ljöd nu högtidlig, andaktsfull sång. De
latinska orden förstod man icke, men i denna vackra melodi
låg liksom en from bön om välsignelse för detta unga par.
Allesammans kände sig rörda. När sångarna tystnat, lästes ett
»Credo», tre »Fader vår» och tre »Ave Maria».

När ringarna växlats, hade man aflossat skott därute, och
äfven nu, när ceremonin var öfver och släktingar och vänner
trängdes kring brudparet för att framföra sina lyckönskningar,
lät byns ungdom glädjeskotten smattra.

Sedan det unga paret och vittnena skrifvit sina namn i
kyrkboken, var allt klart. Man lämnade kyrkan, äfven nu i
procession, men ordningen var nu en annan. Främst gick
Sylvia vid sin makes sida.

Alla festligheter gå ju ut på att äta, dricka och hålla tal,
och så äfven här. Nu började bröllopsfrukosten; taffeln var
öfversållad med hvita blommor.

Biskopen föreslog den första skålen, naturligtvis för de
nygifta. En blombukett hade han bundit samman åt dem.
Där fanns hvit fläder som sinnebild för den täcka brudens
oskuld, blåklint, den äktenskapliga trohetens färg, en röd
ros, kärlekens symbol, och som den högsta välsignelsen ej
finge saknas, sammanhöllos dessa blommor med en tagg ur
den heliga törnekronan. Den bukett, han nu gaf dem, skulle
de medtaga på vägen genom lifvet. Och under förhoppning
att denna väg skulle skänka dem flera rosor än törnen, bad
han att få utbringa ett »lefve» för grefve Anton och grefvinnan
Sylvia Delnitzky.

Alla ropade nu: »Lefve» och reste sig för att dricka med
dessa båda. Det fanns bland gästerna mången, hvilken för
flera eller färre år sedan genomlefvat detsamma, för hvilkens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free