Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att bedja dig komma hit? — Du spelade kanske kort med
gästerna där nere? Jag vill ej uppehålla dig så länge ...»
»Ack, jag hyser alls ingen längtan att gå dit ner igen.
Pastorn har öfvertagit min plats vid »tarok»-bordet; du har
visat mig en stor tjänst genom att låta hämta mig... Ar
allt detta telegrafiska lyckönskningar?» Rudolf pekade på en
massa telegram, som lågo på det lilla bordet.
»Ja, jag har just nyss läst igenom dem — öfver
tvåhundra . . . nästan öfverallt samma ord. Från hög och låg,
från hennes forna guvernanter, från ärkehärtigar — somliga
vemodiga, andra nedlåtande. Alla önska Sylvia lycka. . . Och
vet du hvad jag fruktar, Rudolf?.. . Hon kommer icke att
bli lycklig. Jag har i dag åter kännt det med en förfarande
tydlighet. Och jag tycker, att det är min skuld, min skuldI ...»
Hennes stämma darrade. Rudolf lade lugnande sin hand
på hennes arm.
»Gör dig ej några själfförebråelser, morl — Den tid är
svunnen, då barnens öden lågo i föräldrarnas händer. Af fri
vilja har Sylvia gjort sitt val. . . och när allt kommer omkring,
är Toni ej sämre än dussintals andra. . .»
»Men vår Sylvia — min Fredriks Sylvia — borde väl
ej tillhöra någon dussinmänniska . . . Sedan någon tid tillbaka
förefaller det mig, som skulle jag öfver hufvud taget ej handla
så som jag är skyldig minnet af min döde make. När jag
skref mitt lifs historia, kände jag inom mig, att jag hade en
uppgift att fylla. Nu när detta arbete är färdigt, tycker jag,
att jag borde göra något annat, utföra något nytt, men jag
gör ju ingenting...»
Rudolf sprang häftigt upp från stolen och gick några steg
fram och tillbaka. Så stannade han framför modern och sade:
»Det är jag som ingenting gör. Och det tynger ditt
samvete likaväl som mitt. Du har ju uppfostrat mig att fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
