Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af Rudolfs umgängesvänner var grefve Kolnos den ende,
där han mötte förståelse och sympati. Den gamle herm hade
diktarnatur, och diktare äro ju alltid i viss mån siare. Deras
blick drager fram romantiska drag ur den mest aflägsna forntid
eller når utan bäfvan ända till den fjärran liggande framtid,
hvilken skall förverkliga deras skönhetsideal; att bekvämt
anpassa sig efter nutida, alldagliga förhållanden lämpar sig
ej för diktare. Dagen efter förutnämnda artikel synts i
tidningen uppsökte Rudolf sin vän Kolnos.
Den våning, den konstälskande adelsmannen bebodde vid
Kokrwratring, utgjorde i och för sig nästan ett poem. De
höga, rymliga gemaken voro fyllda med en massa konstskatter —
målningar af berömda mästare, statyetter, antika möbler,
dyrbara tyger, mattor och väggbonader, praktfat och vapen,
hundratals saker i porslin, ädla metaller, elfenben och brons, preciösa
och smycken i emalj och blixtrande stenar, medeltida
manuskript med färglagda initialer — vid sidan af dagens ännu
ouppskurna litterära nyheter. Men allt detta var ej
musei-mässigt uppradadt i montrer; man märkte, att det var ämnadt
att pryda ett bebodt hem.
Grefve Kolnos kom med framsträckta händer sin gäst
till mötes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
