- Project Runeberg -  Marthas barn /
166

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

faderliga samtycket, och de unga insågo själfva, att det nu
var omöjligt att grunda sig ett hem.

När Rudolf återkommit hem, gällde hans första besök
denne kusin. Han uppsökte honom på hans ämbetsrum i
handelsministeriet. De båda unge männen kände hvarandra
endast helt litet; de hade helt flyktigt varit tillsammans, på sin
höjd fem eller sex gånger. Max blef därför mycket förvånad,
när vaktmästaren anmälde fideikommissinnehafvarens besök.

Max var ensam i sitt ämbetsrum. Han hade just granskat
en mängd särskildt tråkiga handlingar och kände sig trött.
På grund af sällsynt tjänstenit hade han i år afstått från sin
sommarsemester; stadsluftens värme gjorde honom nedstämd.
Arbetet skred endast mödosamt framåt. Han befann sig i en
dyster, fysiskt och moraliskt obehaglig sinnesstämning.

Vid kusinens inträde gick han honom några steg till mötes.

»Hvad förskaffar mig äran af ditt besök?» frågade han
och räckte Rudolf handen.

Ehuru i samma ålder som Rudolf, såg han dock mycket
äldre ut; några hvita hårstrån syntes redan i det blonda skägget
och vid tinningarna. Ansiktsdragen afspeglade — trots den
tillfälliga misstämningen — stor godmodighet — i det hela
ett sympatiskt utseende.

»En viktig angelägenhet, min käre vän», svarade Rudolf.

»För all del — står till din tjänst. . . Vill du icke sätta dig?»

Själf slog han sig åter ned framför skrifbordet och sköt
handlingarna åt sidan.

»Jag är idel öra.»

Därigenom att Rudolf förlorat sin son, var Max nu åter
närmaste arftagare till fideikommisset, men denna sak var af
föga betydelse, ty för det första var Rudolf icke så gammal,
för det andra var det endast alltför troligt, att han skulle gifta
om sig och åter få söner. Emellertid är denna fideikommiss-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free