Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att genom ömsesidig hjälp förvandla densamma till ett
paradis .. . Hvad var det ni mumlade i skägget, vän
Wege-mann? — ’Socialistiska fraser’? Ack, ofta uttalade sanningar, i
synnerhet sådana, på hvilka ett uppåtsträfvande parti grundar
sig, öfvergå alltid till fraser . . ., men jag talar icke nu i
socialdemokratisk partianda, utan i mera allmän betydelse, i social
anda. Att den sociala frågan i hög grad intresserar vår tid
och trängtar efter sin lösning — det kan väl ingen förneka?
De lägre klasserna ha tröttnat att lida, och bland oss finnas
de, hvilka tröttnat att se dem lida. Jag för min del kan icke
längre stå sysslolös och betrakta alla dessa onödiga smärtor,
laster och faror, under hvilka mina medmänniskor sucka. Tat
twam asi. . .»
Detta indiska uttryck: »Det är du» gaf nyssnämnde
poetiske person anledning till ett förnyadt bravorop.
»Ett storartadt återlösningsverk är i görningen; en stor
del af mina samtida, och säkerligen äfven många af mina
ärade gäster veta ingenting därom. Och om de möjligen
kunna förnimma något, ljuder det för dem som det fjärran
bruset från en hotande stormflod; de skrika efter fördämningar;
Men vi, det fåtal, som iakttagit allt, vi höra bruset från en
ny tid, en tid utan våld, utan elände. Äfven om vi icke
skulle få upplefva densamma — för öfrigt, hvem vet? —
skulle vi dock känna oss tillräckligt tillfredsställda att ha kunnat
påskynda dess ankomst. Detta har jag valt till min uppgift
här i lifvet. Säg icke att detta mitt beslut är förmätet eller
onödigt 1 Följ icke strömmen, som helt bekvämt anser, att
förändringarna inom kulturen försiggå af sig själfl Det skulle
dock icke falla någon in att påstå, att alla dessa framsteg inom
vetenskap och konst äga rum af sig själfva, oberoende af
tänkarens studium och konstnärens arbete. Själfva tillvaron af ett
sådant studium och arbete kan återföras till ett tvång, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
