- Project Runeberg -  Marthas barn /
199

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag kommer att vara förfärligt orolig under premiéren.»

»Orolig? För mig?»

»För er, för pjesen, för mig själf — det skulle kännas
så svårt, om publiken icke visade något bifall.»

»Om stycket fö lie igenom, menar ni?. . . Hvem vet,
om det kommer att finna nåd för er? Måhända kommer ni
att anse dess fiasko berättigadt.»

»Kan jag då ens fålla något omdöme, när jag är orolig?
Endast om ni ger mig det hela att läsa, kan jag klargöra,
huruvida det är vackert eller icke. Tala åtminstone om hur
handlingen utvecklar sig!»

»Intet omtalar jag, grefvinna Sylvia. Jag har så länge
gladt mig åt att för er få framlägga min dikt i färdig form,
lefvande och ny. Den kommer att uppföras endast för er —
den öfriga publiken kommer icke alls att vara för mig
närvarande.»

De språkade sedan om det, som tilldragit sig i Sylvias
familj, om Rudolfs afsägelse af fideikommisset. Det gjorde
Sylvia godt att höra, hvilken ädel uppfattning Hugo hade af
saken i fråga, hur fördomsfritt han bedömde de mål och medel,
hennes bror valt.

»Ni kallar mig skald, fru grefvinna?» sade han. »Nåja,
i skrifna tankar och ord diktar jag, men Rudolf gör det i
handling, i djärfva, af hänförelse glödande bragder . . . Det, han
åtagit sig, kan bli ett storartadt poem.»

Så sutto de länge och språkade om olika saker. Men
det låg något outtaladt mellan dem, något, hvarpå båda tänkte
och hvilket båda visste, att det mer än något annat sysselsatte
deras tankar. Deras stämma skälfde; deras ögon strålade. Man
märkte det till och med under den tystnad, som då och då
uppstod, när samtalet afstannade.

Under en sådan paus möttes deras blickar och dröjde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free