Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tern . . . Kort sagdt» — äfven han reste sig nu — »du
forstår mig nog — det hela är för öfrigt så pinsamt. Låt oss icke
tala mer därom . . . Tillslut ditt hem för denne preussiske
zigenare. Det är ju mycket enkelt.»
Blek och darrande stod Sylvia där. Hon sökte efter ord,
men fann inga.
Han anslog nu en mera gemytlig ton: »Var inte
förbittrad! Må hela historien nu vara glömd!» Han närmade
sig dörren.
Hon följde honom med blicken, men var fortfarande stum.
Med handen på låset vände han på hufvudet:
»Alltså afgjordt? — Intet svar? Mig gör det också
detsamma. »
»Se, där kommer ju för öfrigt mamma! — En kyss på
hand, mor! Du kommer alldeles lagom . .. Sylvia är en smula
upprörd, emedan jag gifvit henne ett godt råd . . . Hon talar
nog om det för dig. . . Känner jag dig rätt, kommer du att
hålla med mig. — Jag lämnar er nu ensamma. Adjö!»
Martha blef förskräckt öfver sin dotters ansiktsuttryck.
Det låg däri något, som hon aldrig förr sett; i hennes ögon
brann en dyster eld, och hennes läppar skälfde liksom af
till-bakahållen vrede. Hod stod orörlig. Martha gick fram till
henne och lade handen på hennes skuldra.
»Hvad har då händt? Har det varit ett uppträde er
emellan? Beträffande fröken Irma?»
»Nej, beträffande Hugo Bresser.»
»Ah, jaså», sade Martha och släpade på orden. Hon
gick fram och satte sig. »Och Toni sade, att jag skulle hålla
med honom ... Jag erkänner, Sylvia, att äfven jag i dag haft
för afsikt att språka med dig angående samma ämne.»
Sylvia andades fortfarande kort och hastigt. Hennes läppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
