Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Marthas dagbok.
Jag har nu åter vant mig vid att — liksom i min
ungdom — föra dagbok. Icke regelbundet. Endast, när något
ligger mig tungt om hjärtat, samspråkar jag så med mig själf.
Ack, den tid är svunnen, då jag ägde en, åt hvilken jag
kunde säga allt, allt, åt hvilken det var en glädje och ett behof
att få säga allt. Det jag genomlefvat fick först sitt värde, när
jag delat det med honom. Hvar fröjd, hvar sorg, hvarje tvifvel,
hvarje förhoppning, hvar åsikt kom först helt in i mitt
medvetande, sedan jag fått tala med honom därom och fått
inhämta hans mening. Min första tanke var städse: »Hvad
kommer Fredrik att säga därom?» Jag kände honom så väl;
jag visste nog i de flesta fall, hvad han skulle säga — men
jag längtade att få höra det af hans egen mun. Först då var
min stämning, min åsikt stadfäst. Nu har jag ingen, åt hvilken
jag så helt kan förtro mig — om icke mig själf. Det jag
känner hänger ju så samman med, hvad han skulle känt
Vi hade ju så gått upp i hvarandra. Så frammanar jag, när
jag fyller dessa blad, för mitt inre hans ande . . .
Vår Sylvia orsakar mig bekymmer. Jag ser henne stå
på ett sluttande plan, som leder till en afgrund. Och hon
gripes af yrsel — d. v. s. af kärlekens lidelse. Min Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
