- Project Runeberg -  Marthas barn /
228

(1903) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sonetter, som hon i dag läst för första gången, men af hvilka
hon redan utantill kunde många strofer.

För andra gången höjer sig ridån. Sylvia var nu i större
spänning än förut, ty det som nu skulle komma var nytt för
henne. Bresser hade städse vägrat att meddela henne de öfriga
akternas innehåll, och detta endast, på det hon framdeles
alldeles opartiskt skulle kunna bedöma diktens verkan från scenen.
Hon hade en känsla, liksom skulle stycket spelas för henne
ensam —- de andra voro endast bipersoner. -Till domarinna
var endast hon kallad. Om »den slocknande stjärnan» komme
att vinna hennes gillande eller icke, om den skulle kunna
hålla hennes intresse vid makt, uppröra, lyfta, tillfredsställa
henne, det var den tanke, som helt uppfyllde författaren,
hvilken satt dold där borta i logen — det visste hon.

Andra akten var förlagd till »Sorgens örtagård». Lika
ljus och leende som skildringen af första akten varit, lika
dystert och uppskakande var det som nu tilldrog sig på scenen.
Språket höll sig fortfarande på samma höjd; handlingen
utvecklade sig i dramatisk stegring. När ridån för andra
gången gick ned, hördes åter långvariga, högljudda bifallsrop.
Men om också ingen enda i salongen rört handen, hade Sylvia
dock vetat, att denna andra akt var af en fulländad skönhet.
Men att mängdens beundran flög den älskade mannen till
mötes, det fyllde henne med en känsla af sublim stolthet.
Ja, hon var stolt öfver honom och — när hon kom att tänka
på hans tjugo senaste sånger — äfven stolt öfver sig själf.
En aldrig förr anad lyckokänsla genomströmmade hennes inre.
Teatersalongen var liksom förvandlad till en festsal, och hon
kände sig själf som festens hemliga drottning.

Hon såg sig omkring i salongen. Endast få af hennes
bekanta voro där. En stor del af högadeln befann sig ännu
på sina gods — man skref december — och intresset för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free