Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endast ge denna maning: den sociala frågan måste oaflåtligt,
uppriktigt, vetenskapligt studeras; man måste våga allt för att
finna denna frågas lösning. Det heliga templet, det är
naturen, det är lifvet själft. Bägge så fulla af skönhet och
underverk, mysterier och skatter. Lifvet med dess medfödda fröjd
— lifsglädjen — och det allra heligaste — kärleken.
Naturen i dess eviga fortvaro och oändlighet, i dess allmakt, dess
ständigt verkande lagar och oafbrutna utveckling . . . Och hur
skändas icke detta tempel — natur och lif — oss gifvet till ett
hemvist för andakt och sällhet! Hvilket bedrägeri bedrifves
icke där! Hur köpslår man icke med sanningen! Fram med
det! Till denna rensning erfordras endast detta enda: sanning
och sanningsenlighet. Med andra ord, man måste oafbrutet
forska efter sanningen och modigt förkunna densamma,
upphöja vetenskapens resultat till dogm, lifvets oskyldiga
njutningar till ritus. Njutningar, på hvilka alla böra ha samma
anspråk. Kyrkan förstår också detta; till dess fester och
högtider, till dess nådelöften äro alla lika berättigade — äfven de
fattigaste och lägst stående. Likaså måste i det tempel, jag
nu afser, hvar och en, äfven den fattigaste och lägst stående,
ha rätt att få lika del af lifvets glädje. Eller rättare sagdt, det
behöfs icke längre finnas några fattiga; jorden är nog fruktbar,
att ingen behöfver lida nöd, och låg får ingen kallas, som
icke hyser låga tankar . . .
Och nu draken —»
Rudolf gjorde ett ögonblicks uppehåll för att samla sina
tankar. Nu ämnade han uttala det, som låg honom varmast
om hjärtat och hvilket han visste härrörde från en
uppfattning, som är nio tiondelar af samtliga nutidsmänniskor
fullkomligt främmande. Det, han ansåg för en fientlig drake,
dyrkade de andra som en afgud.
Martha greps af en viss ängslan. Hon förutsåg, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
