Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rudolf hade från musikföreningens sal åkt direkt hem
utan att ens tala med sin mor. Han längtade att bli ensam,
att få hvila ut.
Saken hade gripit honom djupare än han anat. Under
sitt föredrag hade han varit fullkomligt lugn. Tvenne saker
hade emellertid blifvit honom tydliga; han hade icke ägt
förmåga nog att säga ut allt så, som han skulle önskat, och det
han yttrat hade dels mött oförståelse, dels en visserligen icke
högt uttalad, men icke dess mindre tydlig motvilja. Detta
hade ingifvit honom en pinsam, bitter känsla — ja, så bitter,
att han ännu tyckte sig däraf känna en bitter smak i munnen.
Under natten kastade han sig af och an i sängen utan
att kunna få en blund i ögonen. Han sökte draga sig till
minnes hvad han sagt och sökte ändra och förbättra; än ett,
än ett annat var det han ansåg, han bort bättre framhålla.
Men gång på gång förlorade han ledtråden och måste börja
om från början.
Först framemot morgonen inslumrade han i en feberaktig
sömn. Då han klockan nio vaknade, kände han häftig
hufvud-värk. Det vanliga kalla badet uppfriskade honom.
På frukostbordet fann han tidningarna. Naturligtvis gällde
hans första blick referaten öfver gårdagens afton. Om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
