Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke ens hunnit ur sin jäsningsperiod, icke frambragt sina
mästerverk, förrän redan en ny, romantisk skola var färdig
att förklara naturalismen besegrad. Det första mången får veta
om en ny vetenskaplig teori är, att man redan för länge sedan
vederlagt och öfvergifvit densamma. Den dömes mycket
fortare än den sprides. Och hur mycket mer då den stora strid,
till hvilken Rudolf anslutit sig, att öfvervinna gamla tusenåriga
institutioner af mänskligt slafveri, en strid, som knappast börjat
ännu, och till hvars genomförande flera generationers rastlösa,
energiska ansträngningar komma att erfordras? Äfven den
förhånas redan som föråldrad kälkborgaranda ... I sanning,
slagord växla nu för tiden oftare än hattmoden. Man får ju
numera icke alls låta visa sig — bland den andliga »jeunesse
dorée» — med ett ideal från förra året! Det går an att träda
fram därmed först, när det en tid varit »öfvervunnet», och det
är banbrytarens tur att å sin sida bli »vieux jeu». I allt
raskare tempo utspelas detta »hit och dit», det nyas föråldring
och det gamlas pånyttfödelse — och det uppstår begrepp och
saker, som verkligen aldrig förr förekommit. Man skulle bli
alldeles hållningslös, ursinnig, vriden i hufvudet, om det icke
funnes ett par säkra, lugna punkter — något, hvilket bland
allt detta hvirflande, obeständiga, lyser upp och försvinner,
synes som det evigt bestående . . . Till exempel — Rudolf
sökte efter dylika evighetsbegrepp — till exempel: kärlek,
mildhet. Han måste ofrivilligt le: Där har jag ju åter kommit
midt in i — hur var det han yttrade, den där öfverlägsne
ynglingen, som lefde fullt ut? —- in i det gamla pratet om
idealism.
En förbigående knuffade till Rudolf. Då höjde han
hufvudet och märkte, att han befann sig framför porten till det
hus, hvilket beboddes af familjen Ranegg.
Impulsen att här aflägga ett besök följde han hastigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
