Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur Marthas dagbok.
Jag skall hjälpa mitt barn — söka för henne jämna vägen
till skilsmässa. Kanske kan ännu lifvets lycka blomstra för
henne vid sidan af hennes älskade skald.
Lycka, lycka! Att vi alla städse skola jaga efter detta
fantom, att vi städse skola tro oss ha anspråk på densamma,
ej blott för oss själfva, utan äfven för alla dem, som äro oss
kära?. . . Hvad mig själf beträffar, har jag ju för längesedan
gjort upp räkningen med lifvet, men jag hade hoppats få sola
mig i mina barns lycka, och hur annorlunda har nu icke allt
gestaltat sig! Bägge i strid och sorger, bägge lösryckta från
sin normala, af samhället värnade ställning i lifvet, från den
solida grund, som brukar tillförsäkra människors barn en lycklig
tillvaro.
Ar icke jag själf skuld därtill? Jo — jag har uppeggat
till kampen, fostrat min son för uppgiften att fullfölja Fredriks
mission, men han har fört ut striden på ett fält, så stort och
vidt, att jag icke längre kan följa honom.
Och likaså Sylvia. Hennes trotsiga opposition mot
världens fördomar, hvarigenom hon anser sig bidraga till kvinnans
framtida frigörelse — icke heller henne förmår jag följa. Hon
kan ju ha rätt. . . Beträffande Rudolf skulle jag önskat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
