Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då Rudolf förut omnämnda eftermiddag lämnade det
Raneggska huset, förföljde honom Cajetanes bild och röst.
Hennes ord ljödo ännu för honom, och det, han i dem tyckte
sig höra, väckte hans misstankar: Kunde möjligen hon vara
den anonyma brefskrifverskan ?
Nå, ännu en orsak att hädanefter undvika denna familj.
. . . Genom nya band ännu en gång låta sig fjättras vid dylika
kretsar, ännu en gång ingå släktskapsförbindelser med
människor med så olika lifsintressen och åskådningar — nej, det
ville han icke. Cajetane var nog en älsklig liten varelse och,
som det syntes, smått förälskad i honom. Detta var väl också
orsaken till hennes tillfälliga beundran af hans verksamhet
som talare och skriftställare. Men hur snart skulle icke, då
detta första svärmeri svalnat, hennes gamla naturell åter komma
i dagen, och hur skulle hon icke sedan, alldeles som Beatrix,
söka förmå honom att afstå från sina »extravaganser», söka
återföra honom till den allena saliggörande aristokratismen?
Och han själfl Den strid, han upptagit, tog hela hans
intresse i anspråk, fyllde hans inre med oro, harm, längtan,
hopp — korteligen med en stor lidelse. Där fanns intet rum
för några hjärte- eller giftermålsangelägenheter, kanske på sin
höjd — han var ju dock en ung man — för några små
galanta äfventyr; men icke heller på dylikt tänkte han nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
