Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta ombyte af samtalsämne var Sylvia en lättnad. —
»Jag kommer från min mor, men hon har i dag rest till
Grumitz; jag har icke träffat henne. Hur ha de följande
föreställningarna af ert skådespel utfallit?»
»Jag har icke bevistat dem. Det är märkvärdigt så
likgiltig jag blifvit för denna pjes. Kanske jag blifvit så därför,
att jag nu genomlefver mitt eget lifs drama...»
Hon gick tyst vidare, och han stannade kvar vid hennes
sida. Efter en stund fortfor han:
»Jag såg i morgse grefve Delnitzky i en droska — med
en koffert på kuskbocken. Har han rest bort?»
»Ja, på en eller två dagar.»
»Ni är alltså ensam?»
Hon förstod innebörden i denna fråga och svarade:
»Jag tager icke emot någon.»
De gingo förbi en droskstation.
»Får jag lof, ers nåd?» frågade en af kuskarna. Hugo
stannade och såg in i Sylvias ögon:
»Hur vore det, om vi skulle taga en vagn och . . .?»
»H varthän?»
»Det gör detsamma . . . Till Schönbrunn, upp till
Kahlen-berg — det vore ju dock till paradiset.»
Hon skakade på hufvudet och gick vidare. Paradiset var
ju äfven hennes mål. Men i Italien skulle det vara — och
då hon gjort sig fullt fri. Hans ord hade hos henne
framkallat en bild af framtida lycka. Och öfver hufvud taget:
lycklig — odeladt lycklig gjorde henne hans blotta närhet.
När de gått ett par steg, bröt Hugo tystnaden.
»Någon har skrifvit till mig: Jag vill bli din.»
Hon gjorde en häftig rörelse med handen, hvilket han
uppfattade som en bön, att han icke här, på öppen gata,
skulle vidröra deras heliga hemlighet. Han började därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
