Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vestibulen. Hugo bakom henne. Betjänten hjälpte dem af
med ytterplaggen och öppnade sedan en dörr. Sylvia gick
förut; utan att se sig om gick hon igenom hela våningen,
till dess hon kom till sin lilla salong. Hon kastade hatten
på en stol och vände sig om. Hugo, som följt henne in i
denna helgedom, stod med ryggen stödd mot den tillslutna
dörren; han öppnade sin famn. Med ett halfkväfdt skri sjönk
hon i hans armar.
»O, min älskade, min egen älskling 1 ...» Hon gömde
sitt hufvud vid hans bröst; där kände hon sig så trygg.
Trygg — det var rätta ordet för det hon erfor ; hon hade nått
målet för sin längtan.
Han lyfte upp hennes hufvud och böjde det tillbaka;
deras blickar möttes.
»Min, min...!» Han tryckte sin mun mot hennes
half-öppna, liksom efter kyssar törstande läppar.
Så höllo de hvarandra omfamnade två saliga minuter.
Därpå slet sig Sylvia lös och aflägsnade sig några steg.
Med en djup, skälfvande suck sjönk hon ned i ett
soffhörn. Han gick fram till henne.
»Där», sade hon och pekade på en fåtölj i närheten.
Han lydde. I detta rum — det visste han från förr —
kunde hvarje ögonblick någon komma in. Endast när han, som
nyss, stod lutad mot dörren, kunde man vara säker att icke
bli öfverraskad.
»Jag trodde aldrig, jag kunde älska någon rå», sade Sylvia.
»Hur innerligt jag älskar dig, har jag redan länge vetat...
Redan då — kommer du ihåg det? — på Brunnhof, vid det
plötsliga ovädret. Du sprang mig till mötes och snafvade .. .
Jag uppfångade dig i mina armar — redan då förstod jag, att för
mig fanns endast en himmel på jorden — att få äga dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
