Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nyss skildrade händelse tilldrog sig i Sylvias hem,
stod Rudolf i begrepp att lämna Wien för att i utlandet hålla
några af sina utlofvade föredrag.
Någon brådska var visserligen icke nödvändig; ännu dröjde
det fjorton dagar, innan det första föredraget skulle äga rum,
men det som passerat i förstadsvärdshuset hade hos honom
väckt en sådan leda, att han kände ett behof att så snart som
möjligt få inandas en annan luft, att genom helt och hållet
nya intryck få utplåna denna pinsamma händelse.
Han hade så brådtom, att han icke ens ville säga farväl
till sin mor och syster. Men en sak ville han uträtta före
sin afresa: han ansåg sig förpliktigad att uttala en viss varning.
För detta ändamål uppsökte han herr von Wegemann
och lyckades också träffa honom hemma; han satt just och
åt frukost.
Minister ’Allerdings’ inbjöd Rudolf att med sig dela en
omelett och en biffstek, och denne antog med nöje
inbjudningen. Han visste, att man lättast kan språka, medan man
äter och i synnerhet sedan, vid kaffet och cigarrerna. Hans
afsikt var att fullständigt uttala allt, som låg honom på hjärtat.
Visserligen tog herr von Wegemann icke längre någon aktiv
del i politiken, men han stod i ständig förbindelse med de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
