Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ack, hvilka ungdomsminnen gömmer icke detta ställe. . ,
Rudolf följde mig hit, men reste genast åter. Han måste
taga igen det han försummat. Angående hans verksamhet,
tankar och planer skall jag muntligen berätta er. Jag deltager
ju fortfarande med hela min själ i den stora uppgift, som min
make efterlämnat och min son öfvertagit. Hur mycket än
egna bekymmer — för min stackars olyckliga Sylvias skull
— plågat mig, hur mycket jag än själf lidit — alla dessa
saker ha orsakat mitt hjärta ett hårdt slag (hjärta icke i bildlig
betydelse, utan som organ), och min hälsa är svårt angripen
— har jag dock aldrig upphört att begrunda och intressera
mig för de ideal, hvilka utgöra min religion. När olyckan
kommer, flyktar hvar och en till sin religion.
Om hvad skall jag nu berätta er? Max och Elisabeth
Dotzky residera innerligt förnöjda på Brunnhof — månne icke
Rudolf därvidlag handlat öfveriladt?. . . Han ville befria sig
från bojor, och dock huru många sådana släpar han icke på
ännu! — och dessa bägge lyckliga människor ha — ’pour comble’
— äfven fått en tronarfvinge . . . Stackars lille Fritz ... det
var en så rar liten pojke! Också en sorg, som jag aldrig
kan glömma. Jag utöfvade så gärna ’konsten att vara
farmor’ . . .
Från Lori Griesbach har jag icke hört något på länge.
Hon lär ha blifvit en ifrig bönsyster; hon håller dagligen
morgonmässa, stickar altarprydnader, gör insamlingar till
kyrkobyggnader, beskyddar katolska föreningar, understöder
missionen, umgås med det högre prästerskapet o. s. v. Sin dotters
och dottersons död anser hon — det yttrade hon nyligen till
en gemensam vän — vara en Guds straffdom öfver familjen
Dotzky, emedan densamma icke vore genomträngd af den
rätta tron. Nåja — det var ju ett svårt slag för den stackars
människan. Måtte äfven hon finna tröst och stöd i sin reli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
