Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en sorglig, orolig resa. Mången gång
öfverläm-nade han sig åt den tanken, att hon åter kunde bli frisk och
lefva länge ännu, men ögonblicket därpå såg han henne åter
ligga i kistan, sänkt i grafvens djup . ..
*
När han anlände till slutstationen, hvarifrån det var en
halftimmes väg att åka till Grumitz, hade hans bäfvan nått
sin höjd. Redan här måste han erfara om slottets härskarinna
ännu lefde eller icke.
Han hoppade ned från kupén. Där stod redan en
betjänt från Grumitz.
»Hur står det till?» frågade han andlöst.
»Det är bättre, ers nåd, bättre ... I förgår var fru
friherrinnan mycket dålig, men nu, säger doktorn, är det mycket
bättre . . . Var så godl Där är vagnen.»
Med lättadt hjärta och återvaknande hopp, att denna
förbättring skulle leda till full hälsa, steg Rudolf upp i den
väntande »dogcarten» och tog själf tömmarna.
Det var en strålande varm sommardag, och luften var
mängd med blomdoft. Vägen förde förbi öppna fält, genom
en högstammig skog, och bakom denna kom slottet i sikte;
en lång kastanjeallé ledde dit.
I allén kommo två kvinnogestalter vagnen till mötes.
Rudolf stannade, kastade tyglarna åt betjänten och hoppade
ned från kuskbocken. Redan på långt håll hade han känt
igen de bägge damerna, Sylvia och Cajetane.
Att den sistnämnda vistades på Grumitz hade han icke
vetat, och det beredde honom en angenäm öfverraskning att
få träffa henne.
Sylvia föll brodern om halsen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:05:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sbmarthas/0319.html
