Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, nej, det undanber jag mig», af bröt Rudolf häftigt.
»Du är åter frisk — du behöfver icke tänka på döden —
och jag vill icke höra talas därom.»
Martha knäppte samman sina händer.
»Var då förståndig!» bad hon. »Du kan icke föreställa
dig, hur plågsamt det ögonblick var, då jag trodde min sista
stund vara kommen — att icke ha dig vid min sida, att icke
få språka med dig, innan vi för evigt skulle skiljas åt. . .
För att hindra sådana kval att återkomma, låt oss nu begagna
oss af tillfället! Nu är du hos mig; nu har jag krafter. Låt
oss nu säga hvarandra allt! Du reser nog snart härifrån;
äfven du kommer att känna dig nöjd, att vi — om det skulle
hända mig något — icke rycktes från hvarandra, utan att först
fått uttala det, vi hade på hjärtat. Låt oss alltså nu språka,
som vore detta min sista stund! . . . Det är ju endast en fiktion...
Det sorgliga bortfaller, men det högtidliga finnes kvar ... Vi
äro dock två förnuftiga människor, Rudolf — vi veta väl, att
döden, när den en gång klappat på ens dörr, snart verkligen
brukar infinna sig . . . Skaka icke på hufvudet! Det är så...
Och vi veta äfven, att hans ankomst icke bestämmes af, om
man talar om honom eller icke. Min stackars son, vi båda
ha bevittnat värre dödsfall än mitt skulle bli! Jag har
fullbordat min vandring genom lifvet. . . Det börjar skymma —
jag rädes icke för mörkret.»
Hon tog från ett bredvidstående litet bord ett glas fylldt
med limonad och drack en djup klunk.
»Tala mor! Jag lyssnar», sade Rudolf vördnadsfullt.
»Jag ber dig — det är min sista, min varmaste bön —
slappna aldrig i den verksamhet, du begynt! . . . Om du
nödgas erfara många missräkningar — om du äfven skulle märka,
att den väg, du slagit in på, icke var den rätta, försök då
en annan, men förlora aldrig målet ur sikte! Det gäller ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
