Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå voro mor och son åter allena; man
återkom till gårdagens samtalsämnen — men nu talade man utan
patos, mera förtroligt.
»Jag känner mig i dag verkligen mycket bättre», yttrade
Martha. »Kanske jag kan bli fullt frisk.»
»Helt säkert!»
»Vet du, fastän jag icke fruktar döden, är lifvet mig
dock kärt. Det är — frånsedt dess fröjder, som ju växla
med dess sorger — i och för sig så intressant. Jag skulle
vilja lefva åtminstone fem år till.»
»Hvarför just fem?»
»Emedan ett nytt århundrade då går in. Måhända
människorna då ...»
»Ack, det tror jag icke», af bröt Rudolf och skakade på
hufvudet. »Naturen gör inga språng — icke heller
civilisationen. Hör du, mor, för att tala om något, som ligger
närmare, du ville icke uttala någon bestämd önskan med afseende
på . . . på . . .» Rösten svek honom.
»Nå?»
»På Cajetane. Säg, skulle du verkligen önska, att. . .?»
»Ack, oändligt gärna!»
»Hvarför?»
»Redan på det din ätt icke må dö ut...»
»Min ätt? Sätter du värde på något sådant? Dessutom
nu, när jag afsagt mig fideikommisset...»
»Missförstå mig ej! Jag tänker icke på den grefliga ätten
Dotzky — utan på din ställning som ädling. Afven detta var
ett af Tillings ord, som du kanske kommer ihåg? — Och
liksom du efter Tilling öfvertagit denna ställning, kunde du
en gång öfverlämna den åt din son. Du kunde fortplanta
deras stam, hvilka ha mod att göra det rätta, att handla som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
