Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svann, men hon kände fortfarande samma bäfvan — det
blandade sig vemod däri. Mörkret, vattnets entoniga plaskande
och äfven denna starka regndoft hade något så melankoliskt
med sig . . . Ack nej, den melankoliska var hon själf — icke
denna fuktiga sommarnatt — och nu visste hon äfven,
hvar-för hennes ögon fylldes med tårar; nu visste hon orsaken till
sin bäfvan; det var tanken på döden, att sänkas ned i jorden...
Hon stängde åter fönstret, tog ljuset med sig och gick
genom den öppna dörren in i sitt bredvidliggande skrifrum.
Där funnos alla dessa reliker, som voro henne så kära;
öfver-allt såg man minnen och porträtt af Tilling. Här ville hon
nu helt sätta sig in i tanken på döden — säga farväl åt sina
minnen, säga farväl åt sig själf.
Hon satte sig i fåtöljen framför skrifbordet och flyttade
ljuset så, att dess sken föll på det stora, målade porträtt af
Tilling, hvilket i en ram stod på bordet. Det så kära ansiktet
tycktes betrakta henne.
»Min Fredrik!» Två tunga, heta tårar runno öfver
hennes kinder.
Men sedan grät hon icke mer. Icke för att sörja hade
hon satt sig här. Samla sina tankar ville hon, i minnet
återkalla de ord, hon i det fingerade dödsögonblicket yttrat till
sin son. Hade hon sagt allt väsentligt? — Nej, på långt när
icke allt. Mångt och mycket hade hon talat och skrifvit om
den stora fråga, som låg henne så nära om hjärtat, men städse
hade hon glömt något; hon hade aldrig kunnat ge uttryck åt
det, hon djupast tänkte och kände.
Nyss i mörkret, när hon låg i sängen och af en
konvulsivisk ryckning i trakten af hjärtat blifvit väckt ur sin
half-slummer, hade plötsligt för hennes inre fullt tydligt framstått
bilden af den stridande mänsklighetens olyckliga öde. Hon
hade samtidigt förstått icke blott storheten i deras mål, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
