Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Ett bidrag till diskussionen om typografisk stil, av Einar Lenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta beror uppenbarligen på typografernas speciella inställning
till sina formfrågor. Ända till mitten på 1920-talet levde de i en
värld av traditionella former, vilka man med mycken möda
återupprättat efter 1800-talets förhärjande smakurartning. Boken, sådan
den utvecklat sig fram mot slutet på 1700-talet, stod som en av
nästan alla fackmän erkänd förebild för den aktuella typografien.
Man kände sig stolt över att åter kunna tillämpa dess gamla goda
hantverksprinciper. Dessa befunnos också väl motsvara de flesta
praktiska behov — åtminstone oerhört mycket bättre än vad
1800-talstypografien i allmänhet förmådde. Knappast någon annan
nyttokonst ägde en så användbar fond av ur traditionen hämtade former,
och man kände sig övertygad om att dessa nu gåvo fasta riktlinjer
för framtiden. Men vad som man icke så lätt kunde tillgodogöra sig,
det var det levande samband mellan form och funktion, som en gång
framskapat dessa typografiska former. Man betraktade vördnadsfullt
de gamla mästarnas typer och tryck, vilka man efter bästa förmåga
sökte efterlikna och utveckla, och man njöt av de vackra resultat,
som man på så sätt lyckades frambringa. Men samtidigt kom man
att mer och mer intressera sig för formerna i och för sig, i synnerhet
för deras rent estetiska egenskaper. Knappast någon fackman ansåg
sig behöva bevisa, att dessa historiska former voro tillräckliga och
ändamålsenliga för alla nutida uppgifter. Att så vore förhållandet
ansågs nämligen så gott som självklart.
Givetvis kunde man dock ej utan vidare tillämpa den gamla
boktypografien utan måste modifiera densamma för vinnande av den
större exakthet och variation, som dagens behov krävde. En mycket
väsentlig sak fann man härvid vara att åstadkomma en för tiden
lämpad typografisk stil. I densamma borde även vissa nationella och
personliga egenheter kunna inläggas. Ej minst i Sverige, ja kanske
mest i Sverige, voro dessa stilsträvanden mycket livaktiga under detta
århundrades första fjärdedel. Studerar man denna tidrymds svenska
facklitteratur, finner man knappast någon allmän fråga hava varit
mera angelägen. Man lägger bl. a. märke till Waldemar Zachrissons
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
