Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Ett bidrag till diskussionen om typografisk stil, av Einar Lenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sådana uppfattningar vittna också talrika fackmäns
uttalanden. »Denna ’nya stil’... lär väl också vara snart övergående
och dess inflytande övervunnet genom smak och sakförstånd hos
fackets utövare.» — »... men vi äro övertygade om att i svenskt
typtryck är deri rena, enkla, låt oss gärna säga den ’svenska’ stilen så
djupt rotad hos alla fackmän, att vi ha svårt att tro att den ’nya
stilen’ skall vinna något insteg i Sverige . ..» (Citat ur »Nordisk
Boktryckarekonst» 1927.) Särskilt illa berörd kände man sig av den
nya stilens rent estetiska kvalifikationer, vilka ansågos vara så gott
som obefintliga. Det var vid yrkessammanslutningarnas
sammanträden en särdeles tacksam sak att påvisa, huru illa och ofullkomligt
den nya stilens former fyllde sina föregivna uppgifter, och månget
applåderande auditorium stärkte fackmännen i deras avvisande
hållning. »Inför den nya typografi, som man sedan en tid sett
framträda i utlandet och som det tydligen är meningen att här nu lansera,
är man frestad att göra den frågan, om det är meningen att påstå,
att för att vara nyttig — eller, som man älskar att kalla det,
funktionalistisk — måste en sak vara — ful. Ty finns det verkligen
någon, som med oförvillad blick vill påstå, att de mest typiska
alstren för denna funktionalism icke äro gräsligt fula?» (Ur
diskussionen vid Svenska Boktryckareföreningens klubbafton den 5
april 1929.) Vid åsynen av hur traditionella typografiska principer
respektlöst åsidosattes av den nya stilens förkämpar kunde
traditionens vårdare icke heller undgå att fyllas med harm och vrede.
»Skulle då alla vi, som under de senare decennierna offrat våra bästa
år till skapandet av en sådan värdig, konstnärlig, svensk typografi,
vräkas till sidan av en modenyck? Skulle allt detta vårt arbete ha
varit förgäves? Nej!» (Ur ett diskussionsinlägg vid nämnda tillfälle.)
Det är nu märkligt att konstatera, huru litet denna de sista årens
livliga, ofta mycket temperamentsfulla diskussion har betytt för
typografiens samtidigt skeende formala utveckling. Denna har, som
alla hava sett, trotsat nästan varje försök att förhindra den nya
stilens utbredning. Den nya stilen har nu slagit igenom i nästan alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
