Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppsatser om gammalt och nytt - Ett bidrag till diskussionen om typografisk stil, av Einar Lenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M en lika litet som en traditionell typografi i längden kan
behärska arbetsfältet i kraft av sina säregna stilegenskaper, kan en ny
typografi kvarbliva och utvecklas endast därför att den är ett slags
ny stil. All verklig och varaktig framgång beror på att mera
väsentliga behov bliva tillfredsställda. Ju mera utpräglad och medveten
stilen hos ett konsthantverk är, dess mindre nyttig och dess mera
ödesdiger måste den bliva. Bäst synes detta av 1800-talets mycket
starka och medvetna strävanden att utan förståelse för
framställnings- och användningsteknikens egna formkrav kläda
nyttoföremålen i vissa dekorationsformer, som en nyvaknad konsthistorisk
vetenskap hämtade ur gångna århundradens nyttokonst.
Stilsträvandenas menliga verkningar komma lika tydligt till synes när
man betraktar resultaten av de krampaktiga försöken i början på
detta århundrade att tillskapa vissa nationella, hantverks- eller
hem-slöjdsbetonade stilriktningar, varav den s. k. jugendstilen väl är
den mest avskräckande. Men även de senast gångna årtiondenas
traditionella, närmast på 1700-talets bokkonst uppbyggda typografi
visar sig nu bära samma förgänglighetens kännetecken, om än ej så
iögonfallande. På den gamla boktypografiens bärkraftiga grundval
förlorade man visserligen ej fotfästet i den typografiska tekniken,
men det alltmera medvetna strävandet efter nationella och personliga
särdrag ledde allt längre bort från de praktiska behoven och
medförde ett allt mindre verklighetsbetonat esteticerande och
debatterande kring sådana detaljer som t. ex. huruledes en anfang eller
initial, enligt historiska förebilder, »rätteligen» borde inplaceras i ett
stycke text. (Se »Nordisk Boktryckarekonst» 1920—21.)
Man måste nu finna, att allt detta diskuterande om och strävande
efter stil av det ena eller andra slaget i själva verket varit, är och
förblir någonting ganska ofruktbart. »Denn wir wollen
typo-grafisches Leben, kein typografisches Theater oder Maskenfest.»
(Paul Renner i boken »Mechanisierte Grafik», Berlin 1931.) Man
börjar också, som det nu vill synas, så småningom komma till
klarhet om att en typografisk stil, liksom stilar överhuvudtaget, icke kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
