Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kränkning af stadens rättigheter gjorde, att han nedlade embetet och drog
sig tillbaka till privatlifvet under några år.
Som generalguvernör i Pommern van han detta lands odelade till-
gifvenhet för den rättrådighet, urskilning, fasthet och omsorg, hvarmed han
handlade provinsens angelägenheter. Landet blomstrade och var lyckligt,
tills Gustaf d. 4:e Adolfs envishet och misstag ditkallade de öfverlägsna
franska vapnen. Essen, under konungens frånvaro arméens högste befäl-
hafvare, lyckades likväl 1807 d. 1 April fördrifva fransmännen från Stralsund
och inom få dagar ur svenska Pommern samt att afsluta ett stillestånd,
hvarigenom provinsens gränser betryggades, intills konungen uppsade stille-
ståndet, och fransmännen åter öfversvämmade landet samt började belägra
Stralsund. Arméen var missnöjd, och det hade troligen då berott af honom
att skilja Gustaf Adolf från tronen, flere väckte fråga härom, men han
afvisade dem, och gjorde det yttersta att genom allvarliga föreställningar
bringa konungen till förnuft. Gustaf Adolf lemnade sjelf vitnesbörd härom,
då han under sin fångenskap på Gripsholm yttrade: ingen har sagt mig
sanningen så som Essen — men det var fåfängt. Då föreställningarna blefvo
alltför besvärliga, och Essen satte sig mot Stralsunds öfvergifvande, samt
derjemte motsade konungens påstående, att under en med Essen gjord
rund på fästningsvallarna hafva af en fransk kula erhållit en kontusion —
ett påstående, som endast grundade sig på konungens kammartjenares
uppgift, att han icke kunde få stöfveln om morgonen så blank på en fläck
af skaftet som den borde vara — då erhöll von Essen befallning att lemna
staden. Arméens alla officerskorpser betygade offentligen och emot gifvet
nådigt förbud sin saknad, och han begaf sig till Sverige på landsbygden
för att ej mer återse Gustaf Adolf.
Uti 1809 års revolution deltog han ej, samt var ej medveten om
de föregående planerne; men vid första underrättelsen om konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
