Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
51
I sin framställning av Stockholms blodbad lade
Paludan-Muller själva huvudvikten vid framkomsten av detta brev.
Efter att ha valt mellan källorna till förmån för kanikernas
relation, hävdade han i enlighet med denna, att Gustaf Trolle
före brevets framkomst endast fört muntlig klagan och att i
denna muntliga klagan intet ord fallit om kätteri. Först
genom sammansvärjelsebrevet kom kätteriet med. Värdesatt
från denna utgångspunkt, blev brevet för Paludan-Muller
själva upphovet till processen, sådan denna kom att föras,
den evidenta och verkliga orsaken till katastrofen 1.
Erslevs ståndpunkt är en helt annan. I motsats mot
sin föregångare närmast bagatelliserar han brevets betydelse.
Enligt honom låg klagoskriften före i tiden. Kätteriet var
redan berört i denna. Och var det också här i hans ögon
ingen egentlig anklagelsepunkt, utan gick klagan ut på
övervåldet mot prästerskapet och den kyrkliga egendomen, hade
likväl straff — enligt Erslev otvivelaktigt det hårdaste straff —
redan yrkats på de såsom kättare rubricerade anklagade.
Det egentliga beviset för den undanskymda roll
sammansvärjelsebrevet skall ha spelat, fann Erslev i det förhållandet,
att inte detta, utan klagoskriften kom att läggas till grund
vid bestämmandet av blodbadets offer. Han sökte belysa
detta statistiskt. Han bortsåg därvid från de personer, som
är namngivna på båda ställena. Bortser man från dessa,
säger han, visar det sig, att av dem som Gustaf Trolle
anklagade blevo 9 avrättade, medan 3 gick fria; av de i 1517
års brev nämnda avrättades däremot endast 3, kanske 5,
medan omkring 10 gick fria. Erslev hävdar, att dessa siffror
talar för sig själva. Och hans slutsats blir, att brevet på sin
höjd kan ha gjort, att ett par av de däri uppförda tagits med
i blodbadet jämnsides andra, som varken nämnes i detta
eller i klagoskriften. Brevet har, menar han, endast kommit
till som »ett bestyrkande moment» 2.
Bakgrunden för Paludan-Mullers uppfattning är i det
föregående undanröjd: anklagelsen, sådan den formulerats i
1 Paludan-Muller, 371.
2 Erslev, 156, 159, 148. Jmfr Gottfrid Carlsson, Hemming Gadh, 321.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
