Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
65
ErslevA och andra har tidigare gjort gällande, att den
aktion, som ledde till blodbadet, var rent politisk och
riktade sig mot Sturepartiet och dess anhängare. Realt är detta
riktigt. Samtliga de exekverade hörde till denna politiska
grupp. Men formelt var läget annorlunda. Det restes ingen
klagan mot Sturepartiet och ingen klagan mot dess politiska
hållning. Klagan gällde endast personer, som förgripit sig
på den svenska och i sammanhang därmed på den
allmänneliga kyrkan, dess personer och egendom. Och denna
klagan formulerades redan från början i en klagoskrift lydande
på kätteri. Alla som exekverades, exekverades såsom fallna
under denna förbrytelse. Varför denna form? Varför intet
yrkande på straff för rebellionerna i övrigt och uttagande
av detta, utan endast för brott mot religionen och gud?
Problemet är det första, som kräver en lösning.
Akterna från Uppsala och Stockholm hade tryggat
Sturepartiet och rikets innebyggare fullständig amnesti. Denna
amnesti gällde alldeles särskilt brotten mot kyrkan, dess
personer och egendom. Den var beviljad utan förbehåll.
Den blev tillitsfullt godtagen. Frågan var endast, om de
som mottog denna amnesti tagit alla eventualiteter i
ögonsikte. Självfallet har i en så kapital punkt som denna konung
Christiern måst kräva den formella rätten upprätthållen. Hans
kungliga ära avhängde därav. Skulle amnestien kunna
brytas, måste det ske på en väg, där den formella rätten inte
kränktes. Fanns en sådan väg? Vägen fanns. En enda. Den
låg utstakad i den kanoniska rätten.
Förklaringen till kätterianklagelsen och kätteriprocessen
ligger här. Det heter i ett dekret av Gregorius IX 1235, att
var och en som ingått en aldrig så starkt tryggad förening,
har i och med det att hans motkontrahent uppenbart fallit
i hæresi, att anse sig såsom löst från sin trohetsed och från
varje slag av hörsamhet2. Stadgandet gällde från början
1 Erslev, 156.
2 c. 16. de hæret. V, 7: Absolutos se nouerint a debito fidelitatis
ho-minii et totius obsequii, quicunque lapsis manifeste in hæresim aliquo pacto,
quacunque firmitate vallato, tenebantur adstricti.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
