Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Stockholms blodbad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms blodbad.
67
för Christiern II:s fördrivande och historieskrivarna in i sen
tid, hade man att lägga skulden för vad som skedde i
Stockholm under novemberdagarna så gott som uteslutande på
konungen. Manifesten tecknar honom såsom en man vilken
under lismande yttre vänlighet lockar offren i snaran och
utan tilltal och dorn, av ett tyranniskt hjärta, emot kunglig
tro och loven låter halshugga dem; deras lik får sedan ligga
för hund och korp på gatorna i Stockholm, tills han äntligen
låter bränna dem; planen har han i lång tid gått och haft
förborgad i sitt sinne. Bland historieskrivarna går Paulus
Eliæ, full av hat och hämndkänsla, i spetsen; Svaning, Olavus
Petri, Huitfeld och en lång räcka följer honom. Olavus
Petri sammanfattar: »ett gräseligt och obarmhärtigt mord,
så att aldrig av någon förste, som kristet namn haver burit,
är sådant förut skett, där en haver med ett berått och
betänkt mod gått till och låtit dräpa så många människor, utan
dom, emot sina egna eder, brev och insegel. Och haver
konung Christiern icke allenast dräpt dem till kroppen, utan
ock, så mycket honom stod till görandes, till själena med,
i det de så oförvarandes kommo om halsen» 1. Först på
andra sidan mitten av det 19. århundradet lät en mera
nuancerad och betänksam röst höra sig. Rösten var
Paludan-Mullers.
Paludan-Mullers uppfattning är den nödvändiga
konsekvensen av den rekonstruktion han gav av blodbadets
förhistoria. Talet om kätteri och kätteristraff framkom enligt
honom först efter sam mansvärj elsebrevets framläggande —
det framgår därav, att någon övervägd plan inte kan ha
legat bakom blodbadet; tanken därpå är endast få timmar
äldre än själva händelsen. Att Christiern II skulle kommit
till Stockholm »from som ett lam», utan »farliga tankar» i
huvudet, är därför inte Paludan-Mullers mening. Men det
allmänna blodbadet kan först ha förts i tankarna, menar
han, då man efter framläggandet av brevet skred till att
rättsligen utnyttja detta. Christiern II har i detta samman-
1 Olavus Petri, 331.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
