Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Lauritz Weibull.
det äldsta lundensiska nekrologiets anteckningar, är uttryck
för god konservativ, kyrkligt officiell uppfattning i de
tidernas Danmark. Odenselitteraturen om Knut den helige
och Erik Ejegod, Robert av Elys Knut Lavardslegend är
de älsta och säkra intygen härom. Ärkebiskop Asker var
i de tiderna den danska kyrkans ledande man. Att
uppfattningen omfattades av honom och hans omgivning
ligger i sakens natur. Knut den helige hade genom sitt
dekret 1085 fast grundat kyrkan i Lund, Erik Ejegod,
fullföl-jaren av broderns verk, gjort denna kyrka till
ärkebiskopskyrka för Norden, dess biskop, Asker, till ärkebiskop. När
omsider efter Knut Lavards död den kamp bröt ut, som
förde Erik Emune, Erik Ejegods son, till makten, var verket
Askers. Erik Emune var hans och den lundensiska kyrkans
man. Kungen har själv understrukit detta, då han efter segern
kom till Lund och brakte S:t Laurentius sin tack genom
upprättande av ett prebende vid domkyrkan *. Notiserna i
Memoriale fratrum bottnar helt i dessa allmänna förhållanden.
Asker avled den 5 maj 1137. Mellan uppfattningen i
Memoriale fratrum och den totalt ändrade i Liber daticus
faller sålunda ett ärkebiskopsskifte. Klerus och menighet i
Skåne valde då till Askers efterträdare Riko, biskop i Slesvig.
Men Riko tvangs att resignera. Eskil, Askers brorson, då
biskop i Roskilde, besteg året efter ärkebiskopsstolen 2. Var
den nya auktoritativa vilja, som framträder i Liber daticus,
den nye ärkebiskopens?
Något annat synes knappast möjligt. Förändringen är
därtill alltför genomgripande. Tidssammanhanget alltför
tydligt. Men problemet låter sig närmare belysa. Relysningen
faller från den ställning Eskil kan visas ha intagit till Erik
Emune och Riko samt till Knut Lavard.
Om Eskils förhållande till Erik Emune ger Saxo en
framställning. Saxo berättar, att mot slutet av Eriks rege-
1 Necrologium Lundense, LXVIII; Aarboger for nordisk Oldkyndighed
1882, s. 223. Jmfr Lauritz Weibull i Hist. tidskrift för Skåneland V, 151.
2 Scriptores minores historiæ Danicæ I, 32. Jmfr Lauritz Weibull i
Hist. tidskrift för Skåneland V, 189.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
