Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nekrologierna från Lund, Roskildekrönikan och Saxo.
111
då han rör sig bland folket, åtnjuter det anseende, att även
en rasande folkhop viker. Kung Niels har hos Saxo varken
mottagit lejd eller gisslan; på egen risk går han in genom
den öppnade stadsporten i Slesvig. Milda och fredliga till
sinnet går klerkerna honom till mötes i högtidlig procession.
Men borgarna samlar sig, trotsiga och hotfulla, i gator och
gränder; de ger till sist utan att ha bundit sig genom
trohetslöfte, kungen banesår. För att få bort usurpatorsdraget
från Riko, drar sig Saxo inte för att lika radikalt som här
omlägga händelsesammanhanget. Han låter skåningarna välja
inte Riko, utan Eskil, och det motiveras med att man i Skåne
skall ha erinrat sig farbrodern Askers förtjänster och inte
velat låta ärkebiskopsstolen gå ur släkten. Erik Emune
uppsätter då Riko, sin högra hand i striderna efter Knut
Lavards dråp, som motkandidat. Erik Lam låter honom
falla. Men därmed blir biskopsstolen i Roskilde ledig. Riko
bestiger denna, inte mot klerkernas och lekmännens
protester, »clericis et laicis reclamantibus», utan med stöd just
av samma klerkers röster, »mediantibus deri suffragiis».
Usurpatorn är bliven den kanoniskt valde.
Det är en grundfalsk uppfattning, då man förmenar, att
sanningen var ledstjärna för medeltidsmannen, då han skrev
historia. Talet därom är schablon, och historieskrivarna
nöjde sig med att sätta det i företalen. För Saxo var kravet
på sanning aldrig avgörande. Hos honom behärskar tendensen
allt. Det har gällt att bryta den åskådning, som låg kodifierad i
Roskildekrönikan, den uppfattning som var ärkebiskop Eskils.
Och det har lyckats. Det lyckades till den grad, att
eftervärlden hos den borne publicist som Saxo är varken
upptäckte panegyrikern eller pamflettisten. Saxos ord blev för
århundraden sista ordet.
Men Absalonstiden lät inte endast Saxo sörja för att
allt omvärderades på det rätta sättet. Ommöbleringen i
historien fortsatte även annorstädes. Liber daticus togs nu
också fram och synades i uppgifterna.
Tomrummet under den 10 juli fylldes först. Det fylldes
med utgångspunkt från helgonlegenderna om Knut den he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
