Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Tyre Danmarkar bot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Lauritz Weibull.
med den givna formuleringen förklara dessa inskrifter utan
beviskraft och utrangera dem. Det etableras vidare regeln,
Finnur Jönssons regel, att även där appositionen till subjektet
står sist i inskriften, men där varje missförstånd är uteslutet,
inskriften i själva verket inte heller är att räkna med. Detta
gäller Kolind-, Söndervissing- och Ferslevstenarna. Men
detsamma gäller också den stora Jellingestenens inskrift. Det i
början stående subjektet är här upprepat framför relativsatsen mot
slutet: »den Harald som» ete, och inskriften kan blott fattas
på ett sätt. Stenen skall så mycket mindre kunna tagas till
intäkt för den nya teorien, som den, rätt sett, istället skall
motsäga den på det kraftigaste.
Det talades nyss om förbiseenden. I vad här senast
framställts röjer Finnur Jönsson vid sidan av fortsatta sådana
alltigenom missförståelse av den »teori» han bekämpar. Det har
aldrig varit fråga om hur mycket av en inskrift, som inramas,
om missförstånd är möjligt, om ett upprepande av subjektet
sker framför en slutande relativsats eller inte. Teorien vilar
på ett konstaterande av att en monumental, rent stilistisk
inramning förefinnes på vissa runstenar, en inramning genom
vilken slutet häves till symetrisk höjd med början. Teorien
gäller endast detta. Men mot detta har Finnur Jönsson inga
hållfasta argument anfört. Och han har heller inte lyckats
rubba teorien.
Detta lyckas lika litet, när han omsider gör gällande, att
det inte är mycken sannolikhet för att Gorm skulle ha betecknat
sig själv på ett så självberömmande sätt som ett Danmarkar
bot, hänfört till honom, skulle ge vid handen. »Slikt är annars
ohört och okänt innanför området av de danska
runinskrifterna». Man kan härtill svara, att det ges egentligen endast en
enda sten, med vilken Gorms sten i denna punkt kan jämföras:
den andra sten, rest av en storkonung, vars inskrift är bevarad,
Harald Gormsens sten i Jellinge. Det står här: »den Harald
som vann sig allt Danmark och Norge och gjorde danerna
kristna». Orden har en liknande klang som de ord Egyptens
faraoner och självherskarna i Niniveh och Babylon brukade
bestå sig i sina inskrifter.
Konfrontationen mellan den Brix’ska satsen och Finnur
Jönssons argument är slutförd. Argumenten har inte stått
provet. Den Brix’ska satsen står orubbad. Men är denna sats
därför riktig?
Det råder intet tvivel, att den monumentala run- och
lapidarstil, Brix hävdat och Lis Jacobsen i sitt ovan citerade,
väl begrundade inlägg stött med nya exempel, en stil av mäktig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
