Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning Christinas övergång till katolicism.
229
senare riksmarsken Jakob de la Gardie; »ville bara var och
en så göra sin devoir, skulle näst Guds hjälp allting gå väl
för sig» 1. Snart nog visade sig även tecken till en
maktförskjutning. Christina var en kall, skarp intelligens; hon
ägde en utpräglad känsla för att fylla sina åligganden, en
aldrig vilande energi, en stundom hart när otrolig
diplomatisk skicklighet. Dessa egenskaper gjorde sig gällande. Axel
Oxenstierna, sedan åratal Sveriges verklige regent, förlorade
väl aldrig helt sitt mäktiga inflytande. Christinas ställning
till Axel Oxenstierna har ingen likhet med en Vilhelm II:s
till Bismarck. Men Axel Oxenstierna trängdes undan från
sin allt dominerande ställning. Drottningen tog alltmer och
mer makten. Rikskansleren blev åter rikskansler.
En rad regeringshandlingar ge en inblick i Christinas
kyrkopolitik och religiösa ståndpunkt under hennes första
regeringsår.
Aren 1645—1646 utspelades i Stockholm en
kätteriprocess. Dorpatprofessorn Friedrich Menius hade utgivit en
traktat, Consensus hermetico-mosaicus. Prästerskapet fann
boken innehålla svåra religiösa förvillelser. Menius
kastades i fängelse. Hans bok beslagtogs. Pastor primarius
Olavus Laurelius ledde med kraft aktionen mot Menius. Han
förelade hans bok för drottningen. »Då H. K. M:t läste
samma bok, sade hon» berättar Laurelius: »Menius måtte
vara en grof bofuer, man måste sätta honom på ett skepp
och sända honom åt Danzig». Laurelius kom med en
invändning om fotinianerna, en sekt, som var talrik i Polen
och Siebenburgen: ’Menius skulle strax slå sig till dem och
ställa en smädeskrift hit tillbaka igen: ty han har skrivit ett
verk, som han kallar Pansophiam, det vill han ock låta
trycka. Svarade drottningen: så är det bäst, att man låter
slå hofuidet av honom». Några månader senare föredrogs
Menius’ sak i riksrådet. Riksdrotsen Per Brahe föreslog, att
Menius skulle åläggas skriftlig avbön och landsförvisas. Drott-
1 Jakob de la Gardie till Axel Oxenstierna. Stockholm 13/3 1645. Axel
Oxenstiernas skrifter och brevväxling II: 5, 597.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
