Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Curt Weibull.
Magnus Gabriel de la Gardies tjänst. Hon ville under hand
låta meddela dem att icke besöka den katolska mässan under
riksdagen, sade hon till Chanut. Efter riksdagens slut skulle
hon ge dem samma frihet som tidigare att övervara mässan
i Chanuts hus. Kort tid därefter fick prästerskapet
drottningens resolution på sin begäran. Christina ville allvarligen
låta förbjuda alla främmande sekters konventiklar och
sammanträden, stod det i denna \
Christinas ståndpunkt står klar. Hon var redan under
sina första regeringsår i full strid med den luterska
ortodoxien och dess religiösa ofördragsamhet. Men politiska
förhållanden band hennes handlingsfrihet. Med kall
beräkning spelade drottningen inför riksråd och prästerskap. »Alla
suveräner äro tvungna att icke uppreta de maktägande mot
sig; politiska förhållanden tvinga mig att visa mig nitisk i
religiösa frågor», anförtrodde Christina Chanut2.
Drottningen-diplomaten, som kämpade mot den svenska
ortodoxien och mot Axel Oxenstierna, var 20 år.
IV.
Den intellektuellt brådmogna unga drottningen hade
efter sin tronbestigning fortsatt sina lärda studier. Samtiden
såg något ovanligt häri. Ryktet förde den lärda svenska
drottningens namn över världen. Vid det franska hovet
satte man i denna tid Christina i jämnbredd med antikens
ryktbara kvinnor. Alla pennor skrevo till hennes ära; man
sade, att vad nål och slända var för andra kvinnor, var
vetenskapen för henne. Orden äro madame de Motteville’s i
hennes berömda memoirer.
Christina trädde i förbindelse med Europas lärde.
Stockholm blev för första gången en samlingsplats, och det kunde
icke undvikas, även en stridsplats för Europas stora veten-
1 Svenska riksrådets protokoll 1647, 37; Mémoires de Ghanut I, 103;
Stiernman, Alla riksdagars och mötens beslut II, 1101.
2 Mémoires de Ghanut I, 106.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
