Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Curt Weibull, Drottning Christinas övergång till katolicismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottning Christinas övergång till katolicismen. 237
Ännu tidigare hade Johannes Matthiae väckt hennes intresse
för Johannes Amos Comenius och dennes kyrkliga
unionssträvanden. Christinas beläsenhet i teologi och filosofi var
vidsträckt. Den intygas av de båda lärda jesuiter, Alessandro
Maunes och Paolo Casati, som hon 1651 kallat till Stockholm
för att förbereda sin övergång till katolicismen. I månader
diskuterade dessa religion med Christina. De funno, att hon
i detalj genomforskat alla religioners och sekters läror1.
Det är en icke ovanlig uppfattning, att Christinas
vetenskapliga studier lett till en kollision mellan tro och vetande,
att Christina hamnat i ateism och ur ateismens och
lättsinnets virvlar»kastat sig i den romersk-katolska kyrkans armar.
Denna uppfattning likaväl som det myckna talet om
Christinas religiösa indifferentism härrör från pamflettlitteraturen
och dennas många eftersägare inom protestantiska kretsar.
Den har sin grund i det djupa förakt Christina i alla livets
skiften öppet visade för yttre religiösa ceremonier, både
luterska och katolska, hur estetiskt tilltalande dessa än kunde
vara; kanske än oftare bygger den på den skarpa satir och
de vassa bon-mots, som Christina aldrig kunde hålla
tillbaka, och med vilka hon skoningslöst förföljde all
skenhelighet och allt fromleri. Men alla historiska källor av något
värde visa, att det för Christina aldrig kom till någon egentlig
kollision mellan tro och vetande. Christinas filosofiska och
teologiska studier ha kanske ytterst framkallats av hennes
tvivel på den luterska religionen. De ha säkert stärkt dessa.
Men bibelns uppenbarelser voro, som tidigare framhållits,
för Christina likaväl som för flertalet av hennes samtida,
oantastbara sanningar. Christinas tvivel rörde icke dessa.
De rörde en annan, en för hela hennes samtid brännande
fråga. Frågan var, vilken av de kristna religionsformerna,
som var den sanna.
Sforza Pallavicino berättar, att Christina tagit starkt
1 Grauert, W. H., Christina, Königinn von Schweden I, 253, 372; Johan
Nordström, Georg Stiernhielm I, GGVI; Malines’ och Gasatis berättelser i
Archivio delia Soc. Rom. di storia patria 33, 253 och Ranke, Die römischen
Päpste III, Analecten 131; Pallavicino, Vita di Alessandro VII, 1, 342.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
