Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De gamle nordbornas väderstrecksbegrepp.
Det sätt, på vilket man i våra dagar betecknar de fyra
väderstrecken, är som var man vet, beroende av solens
ställning på himlavalvet. Öster är den punkt vid horisonten,
där solen går upp vid dagjemningen, i mars och september,
vester den punkt mitt emot, där solen går ned vid samma
tid. Vi kallar söder den riktning, i vilken solen befinner
sig, då den står som högst på himlavalvet, norr den
motsatta riktningen. Dessa beteckningar går tillbaka till mycket
gammal tid. De möter redan i de älsta skriftkällorna från
länderna vid Medelhavet och öster därom.
Den fråga som ställer sig är: har detta orienteringssätt
redan från början varit det orienteringssätt, som varit det
brukliga i Norden?
Redan den store språkforskaren Rasmus Rask och efter
honom andra har i äldre nordiska skriftkällor ansett sig
kunna iakttaga en orientering, som avviker från den vanliga.
De har även sökt en förklaring till denna. Förklaringen
har de funnit i rent geografiska, speciellt norska
förhållanden. Några egentligen fasta resultat har emellertid ännu
inte vunnits.
Föreliggande undersökning har till uppgift att genomgå
det bevarade materialet. Den vill söka konstatera, om den
avvikande orienteringen verkligen förefunnits och om så är,
hurudan den varit och grunden till densamma.
I.
Då det gäller att fastställa, var nordbon i gammal tid
förlade de fyra väderstrecken, har forskningen lämpligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
