Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, »Folkresningen» i Sverige 1371. En studie till Kalmarunionens svensk-norska förutsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Folkresningen» i Sverige 1371.
47
vad Sveriges allmoge fått lida 1. Men det bör här framhållas,
att »allmogen» vid denna tid ej var identisk med
bondebefolkningen och att ordet ingalunda hade samma klang på
1300-talet som i våra dagar. »Allmoge» här kan snarast
återges med »folk». Anklagelsen att tyskarna minskat de
klagandes gods, frid och frälse inskränker sig ej till någon
bestämd klass: de som vid denna tidpunkt hade störst skäl
att resa en dylik talan, voro väl de folkungavänliga herrar,
som drabbats av Albrekts godsindragningar 2. Uppropet
vänder sig också särskilt till rikets råd, d. v. s. Albrekts
anhängare bland de svenska stormännen, och uppmanar dem
att ställa sig i spetsen för den goda saken.
Den tanke uppropet vid sidan härav kraftigast ger
uttryck åt, är en önskan att befria den ärlige och gode konung
Magnus och hålla sig till honom. En jämförelse med ett
par andra mot Albrekt fientliga agitationsskrifter från
närliggande tid skall belysa denna dess tendens. Framför allt
bygger den på nationalitetsmotsättningen mellan svenskt och
tyskt: det är samma tanke, som får sitt första uttryck i det
verkningsfulla manifest, Magnus och Håkan 1365 utfärdade
från Arboga, där de kallade sitt folk till strid för »tungona
endrätughet» i Sverige. Sin mest lyckade utformning fick
samma tanke i »En lustig liknelse om konung Albrekt», som
med lättförståeligt bildspråk gjorde striden mellan svenskt
och tyskt till huvudinnebörden i Margaretas och Albrekts
uppgörelse. Hela Albrekts historia visar, att
problemställningen ej är denna, men ur agitatorisk synpunkt var tanken
ett fynd 3. Den starkt Magnus-vänliga grundidén i uppropet
är således utformad på samma sätt som i andra från
folkungahåll stammande skrifter; dokumentet i fråga är präglat
av de slagord, vi känna från andra alster av den litterära
striden mot mecklenburgarna.
1 Jmf. Hans Hildebrand, a. a. sid. 290. Om »allmoge» se nedan sid. 49.
2 Ovan sid. 42 samt S. Engström, Bo Jonsson Grip (Biogr. Lexikon, 5,
sid. 84).
3 I. Andersson, a. a. sid. 171 om Magnus’ och Håkans proklamation av
år 1365, och sid. 204, not 3, om »En lustig liknelse».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
