Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Nygren, Källstudier till Sveriges historia 1230-1436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir tämligen innehållsfattig år 1440, då Kristoffer av Bayern
inkallas i riket, för att åter svälla till sin förra bredd med Karl
Knutssons konungaval åtta år senare, har von der Ropp hittat
hörnstenarna i sin teori, som lyder, att den s. k. nya
rimkrönikan ursprungligen omfattat tiden 1389—1436 och varit en
Engelbrektskrönika, men att denna sedan i två etapper fortsatts
på Karl Knutssons uppdrag, ena gången till 1440, den andra
något av åren 1452—57 till dess nuvarande slut, det första av
de båda sistnämnda åren. Vid båda dessa fortsättningar har
Engelbrektskrönikan samtidigt underkastats revision, första
gången säkert före 1449, men troligen redan före 1440. Det
omtalade, säregna verspartiet har därvid lämnats orört och visar
nu den ursprungliga avfattningen. Vid den andra
överarbet-ningen har även den 1440 avslutade delen reviderats. De
bevisgrunder von der Ropp i övrigt anför äro av huvudsakligen
subjektiv art: Engelbrektskrönikans författare står på
Engelbrekts och folkets sida och ägnar stormännen ej mycken
uppmärksamhet, Karlskrönikans däremot avskyr de folkliga
rörelserna. Båda upphöja framför allt sina hjältar, den senare
sannolikt mot betalning. Någon källkritik ingår icke von der Ropp
på, lika litet som hans efterföljare. Såväl Engelbrekts- som
Karlskrönikorna ha ansetts, liksom Erikskrönikan, helt byggda
på det självupplevda eller muntliga meddelanden. »Blott en
auktor, som under Engelbrekts korta, men bragdrika bana stod
i ständig förbindelse med honom, har kunnat skildra denna
med en sådan även i enskildheter nästan otrolig noggrannhet
som Engelbrektsdikten erbjuder» (von der Ropp, sid. 135).
Detta i sig egendomliga faktum, att det mycket
omdiskuterade verket aldrig prövats till sina källor, har blivit en
naturlig utgångspunkt för förf:s undersökning, som utmynnar i det
helt motsatta påståendet: »Ur Karlskrönikan kan icke en
självständig Engelbrektskrönika utskiljas». Den förra »synes vara
ett enhetligt verk — om också ej med samma ställning till
källorna genomgående — och måste följaktligen bedömas som
sådant» (sid. 301). I själva verket har han härmed återvänt
till den åsikt, som en gång omfattats av Klemming vid utgivandet
av just den handskrift, vars märkliga beskaffenhet givit von der
Ropp det viktigaste stödet för hans teori, men vilken tidigare icke
var närmare känd till sin karaktär[1]. Några bevis för sin
uppfattning har Klemming dock icke meddelat; den synes för
honom ha varit en tämligen självklar sak och icke tarvat någon
motivering.
1 Klemmings rimkrönikeedition, 3, sid. 256 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
