Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Almquist, Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Johan, utrikespolitiken och pressen år 1813.
149
att tänka sig annat »än att någon kittsligt obetänksam yngling,
för att gifva ett ögonblicks uppseende åt sitt blad, rafsat ihop
artikeln». — Därefter följer en kritisk granskning av de
argument, som författaren hade anfört till rättfärdigande av
regeringens planer. Då han talat om »rättvisa krig», i vilka det
gälide att återtaga förlorade länder och att tillvinna sig sådana,
som af geografiska läget liksom synas utgöra ett och samma
rike, hade han alldeles förbisett, att han därmed i en hastig
vändning rättfärdigade både alla Napoleons usurpationer och ett
danskt krig mot Sverige i syfte att återvinna Skåne, Halland
och Bleking. Lika olycklig vore han i de nästan löjeväckande
uttrycken om »vänskapliga föreställningar» såsom ett medel att
vinna ett konungarike; han hade icke besinnat, att »det icke
måste vara något fel hos rätta ägaren att behålla, så länge
han ka>n», och han borde ha erinrat sig, att Magnus
Eriksson på sin tid blivit brännmärkt »med ett evigt öknamn för
sin eftergivenhet mot vänliga föreställningar i ett alldeles
dylikt fall».
Artikeln var sålunda till hela sin läggning icke riktad
mot det nya utrikespolitiska systemet, utan mot vad den
betraktade såsom en oskicklig kommentar till detta,
offentliggjord vid en olyckligt vald tidpunkt, i en obskyr och
sensationslysten tidning. Men dess författare, som visserligen
talade om regeringen och kronprinsen i de lojalaste
vändningar och som icke med ett ord kritiserade tanken att i
Norge söka en ersättning för det förlorade Finland, var
tydligen långt ifrån övertygad om att det nya systemet var
tillräckligt fast grundlagt för att garantera framgång i en kamp
mot Napoleon, förd i gemenskap med kanske opålitliga
bundsförvanter. Man kan också anse sannolikt, att han särskilt
var genomträngd av den misstro mot Ryssland, som för en
svensk var naturlig och som behärskade också
utrikesstats-ministerns politiska uppfattning.
Artikelns syfte var knappast något annat än att rikta
nådestöten mot Grevesmöhlen såsom politisk journalist och
beröva honom Karl Johans förtroende, i den mån han kunde
anses äga det. Man utgick troligen från antagandet, att
Grevesmöhlen, sedan han från kronprinsens omgivning skaffat
sig underrättelser om de närmaste utrikespolitiska planerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
