Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsmötet i Kalmar 1397.
203
nominet »vår» knutet en gång till drottning Margaretas
titel och en gång till konung Eriks. Samma pronomen »vår»,
knutet till samma titlar, återfinnes på sex ställen i dispositio.
Det användes här dessutom i två av artiklarna
pronomi-net »vi».
Denna unionsbrevets avfattning, växlande mellan
objektiv och subjektiv, visar, att det fördragsdokument, som
brevet är, måste vara ett ensidigt utställt fördragsdokument.
Den subjektiva avfattningen är här utslagsgivande. »Vår»
och »vi» kan aldrig åsyfta både konungamakten och rådgivarna
och männen i de tre rikena, endast de senare. Till yttermera
visso säges i unionsbrevet, att fördraget fullbordats endast
av dessa. Men härav följer, att brevet efter färdigställandet
måste för fördragets konstituerande från början ha varit
avsett att utväxlas mot därtill svarande diplom av konungen
och drottningen eller också och snarare att brevet skolat
erhålla en ytterligare korroboratio av konungen och
drottningen och utskrivas i så många exemplar, att parterna
efter beseglingen kunnat taga var och en sitt1. Konungen
och drottningen var i full besittning av sin maktställning.
Denna maktställning reglerades fördragsenligt i mycket
väsentliga delar genom unionsbrevet. Det är uteslutet, att
regleringen utan konungens och drottningens besegling kunnat
bli bindande för dessa 2.
1 Jmfr Sv. trakt. II, 655 ff.
2 Rydberg har (Handlingar ete. N. F. 11: 1, 14 f., Sv. trakt. II, 568 ff.)
gjort gällande, att konung Erik och drottning Margareta såsom suveräner
gemensamma för de tre rikena 1397 inte kunnat vara kontraherande, utan blott
givit sitt samtycke till överenskommelsen mellan rikena och hänvisar i detta
sammanhang till föreningsakten i Bergen 1450 mellan Danmark och Norge.
Denna akt är utskriven i två exemplar, det ena i Rigsarkivet i Köbenhavn,
det andra i Riksarkivet i Oslo; den är tillkommen, som det heter, med
konungens råd, vilja och samtycke, men utfärdad och beseglad endast av de två
rikenas i Bergen närvarande riksråd.
Rydberg har här inte beaktat å ena sidan mellan vilka parter
unionsöverenskommelsen 1397 slutits, å den andra att unionsakten av 1450, sådan
den föreligger, aldrig kan ha varit bindande för Kristiern I, som vid dess
utfärdande redan var konung av Danmark och av Norge, med mindre han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
