Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Lauritz Weibull.
som getts i det föregående, är den avgörande. Den sluter
beviskedjan. Den avslöjar, att unionsbrevet och därmed
unionsöverenskommelsen även av de närmaste vederbörande
betraktades såsom statsrättsligt ogiltig. Den fastslår, att det
efter dessa vederbörandes uppfattning var en nödvändighet,
att unionsöverenskommelsen för sitt förverkligande
beseglades såväl av konungen och drottningen som av rikenas
rådgivare och män, därtill också, ehuru på grund av deras
statsrättsliga ställning väl inte på samma sätt nödvändigt, av
köpstäderna.
Unionsbrevets korroboratio fixerar antalet brev, som
skulle beseglas, till sex. Vilken har orsaken till just detta
antal varit?
Erslev och efter honom alla andra, även Rydberg, har
gjort gällande, att de sex breven skulle utväxlas mellan de
tre nordiska rikena; vartdera riket skulle erhålla ett brev av
vartdera de två andra. Satsen är bestickande, men kan inte
vara riktig. Den förutsätter, att unionsöverenskommelsen
var en överenskommelse mellan de tre rikena. Men
unionsöverenskommelsen var ett fördrag mellan konungamakten
och rikenas rådgivare och män, och vid all utväxling
av traktater gäller alltid utväxlingen de traktatslutande
parterna. Fördelningen måste i följd härav ha varit avsedd
att ske på annat sätt. Meningen måste ha varit, att konungen
och drottningen skolat erhålla de tre breven, ett av vartdera
riket, de andra tre, också ett av vartdera riket, tillkomma
rikenas rådgivare och män. Med andra ord: de av konungen,
drottningen och riksrådet (järnte köpstäderna) i Danmark
beseglade två breven har skolat fördelas på de två
fördragsslutande parterna inom detta rike, sak samma äga rum med
de svenska och norska breven inom Sverige och Norge.
Anordningen har varit betingad därav, att breven först kunde
komma att utfärdas efter mötet i Kalmar, och att de lokala
förhållandena då gjorde ett gemensamt uppträdande av
rikenas rådgivare och män omöjligt.
Den undersökning av unionsbrevet, som här företagits,
har lett till ett slutresultat lika märkligt som underligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
