Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsmötet i Kalmar 1397.
211
Något tvivel är här knappast möjligt. Unionsbrevets
publikatio innehåller en iögonenfallande felskrivning: »høræ
eller se eller høræ», dess narratio har dubbla subjekt, som
utesluter varandra, en rent anakolutisk satsbildning av
beskaffenhet att förvirra meningen. Felen förekommer i delar
av brevet, som under alla omständigheter är att anse som
ursprungliga. Det synes uteslutet, att dessa rena diktatfel
orättade skulle förts över i en senare redaktion.
IV.
Materialet till en framställning av unionsmötet i Kalmar
sommaren 1397 är endast ringa. Trots detta låter sig de olika
länkarna i händelsekedjan urskilja.
Den första dag under mötet, vars historia avtecknar sig,
är S:t Trinitatis söndag, den 17 juni. En bindande
överenskommelse mellan konungamakten och de tre nordiska rikenas
rådgivare och män skulle då åvägabringas. Organiskt och
intimt förbunden med denna, skulle samtidigt konung Eriks
kröning till unionsmonark äga rum. Genom bådadera, det
ena ett komplement till det andra, var en ny statsrättslig
grundval avsedd att läggas för förhållandena mellan de
nordiska rikena.
Den överenskommelse, som avsågs, förelåg i utkast i
det nu rekonstruerade ursprungliga konceptet till
unionsbrevet.
Vad unionsbrevet i dess allmänna och väsentliga del
siktade till var ingenting mindre än de tre rikenas
oskiljaktiga förening »i en samdräkt och kärlek» under en och
samma konung för beständigt. För att nå detta mål skulle
Norge upphöra att vara arvrike, Danmark och Sverige att
vara valriken i samma mening som tidigare. Arv- och
val-rikesprinciperna skulle förenas. Gemensam konung skulle
för framtiden väljas, men denne konung, så snart den
föregående lämnade son eller söner efter sig, tagas bland
dessa. I den inre förvaltningen och i rättsväsendet böjde
man sig självfallet för det bestående — all annan ordning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
