Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, Unionsmötet i Kalmar 1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Unionsmötet i Kalmar 1397.
215
mentet kungjorde kröningen. Utfärdarna försäkrade å ena
sidan unionskonungen om sin troskap i allt, som »oss bör
vår rätte herre och krönte konung att göra», och beviljade
å andra sidan drottning Margareta ansvarsfrihet för hennes
förvaltning. Samtidigt och i direkt anslutning till
troskaps-försäkringen uttalades om unionskonungen: »Och han göre
mot oss alle som honom bör att göra».
Med detta dokument var kröningen och därmed
unionen mellan Danmark, Sverige och Norge för konung Eriks
livstid vederbörligen skriftfästad, konungen och drottningen
i all allmännelighet tryggade gentemot rikenas rådgivare och
män. Men som så ofta i den tidens troskapsförsäkringar
var tryggheten inte ovillkorlig. Orden om konungens
förpliktelser blottade den bakomliggande tanken på ett
herskar-fördrag och lät motståndsrättens tillämpning skymta, i
händelse förpliktelserna sveks. Förpliktelserna nämndes inte.
Samtidigt lämnades fortfarande varje reglering i
enskildheterna av förhållandena mellan rikena åsido. Unionstanken
hade fått endast ett mycket begränsat erkännande.
Kröningsdokumentet fastnaglade dess nederlag. Den enhet i
grupperingen av utfärdarna, som dokumentet visade, var i första
hand en enhet gentemot konungamakten.
Man skulle trott, att med kröningsdokumentet
händelserna i Kalmar nått sin avslutning. Detta blev inte fallet.
Ännu en länk infogades i händelsekedjan.
En vecka förgick efter dokumentets utfärdande. När
man skrev den 20 juli, slöt sig sjutton av rikenas rådgivare
och män samman. De bildade en konfederation. De sjutton
gick i breschen för att den ständiga unionen, trots allt, skulle
genomföras och genomföras efter de linjer, som uppdragits i
det redan förkastade unionsbrevet. De ändrade för ändamålet
dettas ursprungliga korroboratio. Ändringen var den enda.
Tio av de sjutton beseglade därefter; de beseglade själva
konceptet till unionsöverenskommelsen. Men dessa tio liksom de
sjutton erkände samtidigt i den ändrade korroboratio sin
bristande kompetens att handla å det allmännas vägnar. De erkände,
att nya brev, sex till antalet, var nödvändiga för att överens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
