Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjalmar Holmquist, Svenska kyrkan under Erik XIV. Översikt över nyare forskningar och försök till en omvärdering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
Hjalmar Holmquist.
Problemet om kalvinismen fick en helt ny innebörd genom
Ofeeghs förflyttning till Västerås. Dragningen till den nya
anderiktningen vidgades från kretsen kring konungen och inflyttade
utlänningar till att få fäste i den svenska kyrkodelningen.
Laurentius Petri tog upp saken, och den kalvinska striden begynte
i sina båda med varandra hopflätade former: den exorcistiska
och den liqvoristiska striden. Det är denna sida av kyrkans
historia under Erik XIV, som tilldragit sig nästan allt intresse.
Den är i de större framställningarna allt ifrån Anjou så
utförligt behandlad, att det här må vara nog att snudda vid
huvudhändelserna. Vid mötet i Stockholm 1562 framfördes både
frågan om exorcismen vid dopet och frågan om annan materia
än vin i nattvarden. På sistnämnda fråga svarade mötet
avvisande; den förra frågan besvarades av ärkebiskopen med att
försvenska en skrift av Justus Menius: »Är det rätt och kristligt
bruka exorcismen vid döpelsen?» 1562, i vilken exorcismen
omständligt försvarades enligt kyrkoordningens 1561 allmänna
ståndpunkt i fråga om gamla ceremonier. Samma år utgav
ärkebiskopen en »Dialog om nattvarden», där han vände sig mot
både kalvinismens blott andliga ätande och papisternas
förvandlingslära och sökte hålla den svensk-lutherska linjen.
Detta lyckades honom ej helt. Skriften är märklig, därför
att den förebådar den förskjutning hän emot tysk luthersk
ortodoxi, vartill svenska kyrkans män skulle pressas i
brottningen mellan de stora kontinentala religionsströmningarna. Av
dessa måste den tyska lutherdomen naturligt nog kännas som
det närmast liggande stödet gent emot både Rom och Calvin,
då förbindelsen med England och dess eljes i åtskilligt om
svenska förhållanden påminnande, nyordnade anglikanska kyrka
vid denna tid försvårades av flera omständigheter. I fråga om
häfte »Avkortningår av kronohes räntor . .. vitdraget 1562», där under »Biskopers
och ordinariers underhåll» finnes »Herr Peder Andreae i Wästerås» och Herr
Hans i Stockholm (enligt meddelande av arkivrådet H. Brulin). Eriks
skrivelse till prästerna 7 juli 1562 måste ju ock avse Hans som ordinarius i
Stockholm, under det att a andra sidan en skrift samma år av Beurreus (otryckt,
i Linköpings stiftsbibliotek) är ställd till biskop Joh. Ofeegh i Västerås »suo patri».
Möjligen har denne redan hösten 1561 fått inträda som koadjutor eller
förvaltare av Västerås stift; Peder Swårt har vid den tiden förmodligen varit
tjänstledig, enär Mårten Helsing i dec. 1561 fick i uppdrag att förbättra Herr
Peders krönika (jfr L. Sjödin i Sv. Hist. Tidskr. 1927). I varje fall tyda flera
detaljer på, att det ovannämnda förläningsregistret, som verkligen bär årtalet
1561, senare omskrivits; dessa detaljer motsvara icke läget detta år utan
först 1562—63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
