Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ingvar Andersson, Erik XIV och Machiavelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik XIV och Machiavelli.
25
inbillad sammansvärjning, har Erik med egen hand utkrävt
straffet på de — måhända endast förment — brottslige.
Den våldsamma opposition, som blev följden av alla
dessa åtgärder, riktade sig särskilt mot en person vid
konungens sida, som anklagelseskrifterna mot Erik, och efter dem
huvudparten av senare historiker, framställt som konungens
dåliga rådgivare, hans onda ande. Det var den vid tyska
universitet utbildade juristen Georgius Petri Salemontanus,
Jöran Persson. I själva verket hade aldrig förut en person
av ofrälse ätt och icke tillhörande det andliga ståndet
intagit en ställning i riket, motsvarande dennes. Det är icke
utrett, huruvida Erik eller Jöran Persson är den skapande
och idérike av de två, men så mycket är säkert, att Jöran
var sin konungs rådgivare och medhjälpare i goda och onda
tider, på vilken lotten föll att utföra många av de svåraste
och mest impopulära regeringshandlingarna. Till gengäld
blev han rikt lönad och kan sägas ha varit oumbärlig för
konungen, långt mera än de andra »sekreterare», som Erik
använde. Det hade förut — under Gustav Vasas tid —
funnits kungliga sekreterare, men ingen som på detta sätt
särskilt av adeln uppfattats som förkroppsligande ett bestämt
styrelsesystem. Alla den starka konungamaktens
motståndare hälsade också denna nya post, »konungens sekreterare»
eller »konungens prokurator», med enstämmigt raseri. Vad
var Laurentius Andreæ eller t. o. m. Gustav Vasas tyska
medhjälpare emot denne allsmäktige vanbörding, som i lika
hög grad tycktes dem bestämma utrikespolitik och inre
frågor?
Liksom så många andra drag i Eriks regeringssystem
befinner sig också denna viktiga detalj i bästa samklang med
tidens allmäneuropeiska praxis och med Machiavellis
resonnemang i II principe. I alla stater med stark furstemakt
hade regenterna mer eller mindre tagit sin tillflykt till
ämbetsmän ur andra kretsar än högadeln, vare sig det gällde
kanslitjänst, förvaltning eller rättsskipning. En ny klass av
furstetjänare växte överallt upp kring den starka centralmak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
