Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Biskop Thomas’ Frihetsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Erik Lönnroth.
götz oc gaffuor loot han till
gul sölffuer oc godha hesta.
Av Hjärne anses denna strof i likhet med den föregående
»antyda en tämligen hårdhänt framfart från Karl Knutssons
sida, med våldsamma utskrivningar av gärder» 1. Sjödin
tolkar strofen betydligt friare: »Riksföreståndarens motståndare
måste antingen fly eller köpa sin frihet med gods och gåvor,
guld, sölver och goda hästar — vi förstå, med vilken
tacksamhet dessa beskattade och förföljda frälsemän, prelater och
rika köpstadsmän skulle erinra sig det frihetsköpet» 2. Båda
dessa tolkningar förutsätta, att strofen består av två meningar,
vardera omfattande tre versrader och förbundna med
konjunktionen »at». Den skildrar då, hur både den, som »wille
ey eliers fram», och den, som »mz friiheet bliiffua wil»,
lida av Karl Knutssons regemente. Men »at» är här icke
konjunktion utan preposition. Betydelsen blir: »han [se.
huil-ken wille ey eliers fram] loot till götz oc gaffuor at hwa mz
friiheet bliiffua wil».
En översättning av stroferna 18—22 skulle lyda:
»Nils Stensson gjorde han [o: kung Erik] till marsk, ty
denne var en man, karsk till orden. Han förde in
Dane-brog. Karl Knutsson ville ej tillåta detta utan hellre uppträda
mot orätten. Han satte sig emot de listiga.
Man må ärligt säga: han böjde många hårda halsar, som
ej ville lyda styret. Makt plägar ofta besegra list, och nöden
lär naken kvinna att spinna. Det har dock något att betyda.
Karl vågade gods och liv därpå och gav sig i strid för
att svenskarna skulle förenas. Gud gav honom makt och
sinne att köra fram den, som ej själv ville, för att riket ej
skulle grenas. Riddare och sven, vern han än är, som ej
ville följa honom, dem hade han alla lika kära. Liv och
gods spår han ingen, det blevo rika och fattiga varse; de
kunde icke sticka sig undan.
Vem som ej ville annorlunda fram, han måste fly med
vanära och skam. Han sökte då det bästa. At vern som
1 F. H. T. s. 119.
2 Sv. H. T. s. 237.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
