Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik Lönnroth, Biskop Thomas’ Frihetsvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biskop Thomas’ Frihetsvisa.
49
melser. Det långvariga diplomatiska spelet före Kristoffers
definitiva antagande till konung beror ej på brytningen
mellan unionella och nationella fraktioner. Det betingas helt
av det svenska rådets pressande krav på konstitutionella
garantier för undvikande av det unionella enväldets
för-nvelse.
Vid Kristoffers konungaval synes särskilt en grupp
rådsherrar ha haft avgörandet i sin hand: prelaterna. På
Tälje-mötet 1439 talar ärkebiskopen enligt Karlskrönikan för
Kristoffers kandidatur1. I ett brev från biskopen av Roskilde
till ärkebiskop Nils och biskop Thomas av den 29 april 1441
uppmanas dessa att tillse, att Sverige får sin rätta styrelse
antagen på det stundande Kalmarmötet2. Den roli biskoparna
spelat belyses ytterligare av tre brev, som Kristoffer
utfärdade knappa två veckor efter sin kröning3. Här kungör
konungen, att han tager ärkebiskopen, biskop Thomas och
biskop Magnus i Abo i sitt särskilda beskydd.
Rådets, biskoparnas och särskilt biskop Thomas’
ställning under politikens skiftningar åren 1439 — 1440 är klart
iir av obestämd ålder, nämner blott, att mötets deltagare »unanimiter»
bestämt, att aldrig mera någon utlänning finge väljas till svensk konung.
Enhällighet i mötesbeslut var en given fiktion. Uttalandet smakar av 1450- och
1460-talens agitatoriska terminologi. Som reservation tillägger diariet självt
ett »ut dicebatur». Karlskrönikans ytterligt väl underrättade framställning
tiger fullständigt om nämnda tilldragelse, ehuru denna skulle ha haft ett
utomordentligt värde för krönikans tendens. Det är för nutidens forskning
säkrast att lämna diariets uppgift helt åsido.
Återstår så Karlskrönikans skildring av förspelet till Kristoffers
konungaval. Den är avfattad under kung Karl Knutssons regering och präglas av
det tydliga syftet att framställa, hur Sveriges folk redan under 1430-talet
önskade denne till konung, men hur genom hans ädelmodiga tillbakaträdande
Kristoffers val möjliggjordes. Uppgifterna om folkets och rådets
lojalitets-betygelser gentemot Karl Knutsson äro allmänt hållna, schablonmässiga och
bemängda med järtecken. Krönikans framställning i stort är grundad på en
ren anakronism och ohållbar som källa. Vissa dess detaljuppgifter, försiktigt
utnyttjade, kunna dock vara av värde.
1 v. 6374 ff.
2 Pappersbrev, R. A.
3 Pgm. br. 1441 4/io och 5/u», R. A., Åbo domkyrkas Svartbok, utg. av
Hausen, s. 394.
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
