Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lauritz Weibull, 1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1397 års unionsbrev och dess rättsgiltighet. 127
det, inte bestridas här vara felaktigt. Professor Carlsson
har undanröjt vanskligheten. Han kan gå vidare och
framlägga sitt vittnesbörd i traktatutkastet från 1402.
Utkastet härrör från nordisk sida. Lydelsen är följande:
si, quod deus auertat, jllustrissimum dominum nostrum
Eri-cum, regem Dacie, Swecie, Norwegie ete, sine liberis
dece-dere contingeret, superuiuente sorore sua domina Katerina,
extunc Daci, Sueci et Norici vnum de liberis, quos deus
eidem domine Katerine dederit, libera et gratuita [electione?]
sibi in regem eligant. Alltså: om, det Gud avvände, vår
högmäktigaste herre Erik, konungen av Danmark, Sverige,
Norge ete, skulle avlida barnlös och hans syster, fru
Katarina överlevde honom, då har danskarna, svenskarna
och norrmännen genom fritt och frivilligt val att välja till
sin konung ett av de barn, som Gud förlänat samma fru
Katarina.
Professor Carlsson värdesätter denna artikel på
följande sätt:
Vad som närmast intresserar oss är artikelns utomordentliga
värde för belysningen av frågan om Kalmaravtalets rättsgiltighet.
Genom fritt val — heter det ju — skulle norrmännen lika väl
som danskarna och svenskarna kora den engelske prinsen. En
kraftigare och mera verkningsfull dementi av påståendet i det
anonyma engelska memorialet, att Norge i motsats till Danmark
och Sverige var ett arvrike, kan icke begäras. Men därmed är
artikeln tillika av beskaffenhet att fullkomligt jäva
nutidsforskningens åsikt, att de tre rikenas statsskick i verkligheten icke
undergått någon som helst förändring genom vad som inträffat
på kröningsdagen i Kalmar utan var detsamma 1402 som före
1397. En förändring har ägt rum — därom ger
successionsartikeln i 1402 års fördragsutkast säkert besked; den har
medfört full likställighet mellan rikena i successionsrättsligt avseende,
och den kan ju icke rimligen hänföras till någon annan
händelse än unionsavtalet i Kalmar. Förändringens fakticitet är
tack vare fördragsutkastet så mycket påtagligare, som Erik här
visar sig totalt negligera den arvsrätt till Norges krona, som
genom 1389 års norska tronföljdsordning hade tillerkänts den
unge konungens fränder av det pomerska hertighusets manliga
linje. Hade denna tronföljdsordning varit i kraft år 1402 —
och den som förnekar Kalmaravtalets rättsgiltighet kan svår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
